Most of the world's disabled people live in rural Africa and Asia. Most plans for vocational rehabilitation originate in modern cities. Such schemes seldom reach rural disabled people. If they reach them, they tend to be irrelevant and inappropriate, based on assumptions distant from the real life situation of the rural disabled person. This paper starts at the other end, far from New York, Stockholm, Nairobi or Bangkok. It starts with the following probabilities:
1. Disabled people's relatives provide them with basic food and shelter for life, as far as they are able. They might not perform this duty with much pleasure, but they are well aware that it is their duty.
Some time back I wrote about the Rwandan Genocide and its impact on disabled people; the untold story. It never occurred to me that one day I would be writing a similar story about disabled people in Kenya.
The flawed presidential election and the ensuing violence throughout Kenya have rattled the peace and tranquility that the country has long known. The reasons for the current situation are varied, politics, long-standing ethnic differences, and historical injustices and imbalances, particularly the issue of access to and distribution of resources and opportunities.
Denna rapport är en första del av ett projekt vars syfte är att visa de samhällsekonomiska effekterna av personlig assistans. Forskningsprojektet drivs av stiftelsen Independent Living Institute, ILI. Målsättningen är att visa hur assistansreformen har påverkat och utvecklat tillvaron för personer med funktionsnedsättningar.
Social policy is typically not made by the people who are most affected by it. Up to now, we, the users of assistance, have had to accept the decisions handed down to us by other people. Since we are often considered helpless and incapable of taking charge of our own lives, the public and often we ourselves have taken for granted that it is best for us, if others, the professionals make these decisions for us.
Ziel unserer Behindertenpolitik mußsein, dem
Einzelnen mehr persönliche Macht und uns als Gruppe mehr politische
Macht zu verschaffen. Triebfeder und Richtschnur in dieser Arbeit ist unser
Selbstrespekt. Unsere Umwelt bombardiert uns ständig mit Hinweisen,
daß unser Leben bemitleidenswert, lebensunwert und unwünscht
ist, daßwir Bürger zweiter Klasse sind. Viele von uns sind mit
dieser Haltung aufgewachsen und glauben selbst daran. Wir müssen uns
gegen diese Gehirnwäsche impfen, denn wenn wir nicht selbst davon überzeugt
sind, daßunser Leben genauso viel wert ist wie das anderer Menschen,
fordern wir auch nicht die gleichen Wahlmöglichkeiten, die unsere nichtbehinderten
Angehörigen, Freunde und Bekannten in allen Bereichen des Lebens haben.
För oss människor med omfattande funktionshinder är personlig
assistans nyckeln till ett självständigt och självbestämt
liv. Tyvärr har vi idag inte den assistans vi behöver - varken
i kvantitivt eller kvalitativt avseende:
Die gesetzliche Grundlage für Persönliche Assistenz am Arbeitsplatz
(PAA) bilden die Sonderrichtlinien zur Förderung der Persönlichen
Assistenz am Arbeitsplatz, die seit 1. Jänner 2004 in Kraft sind. Ihr
Ziel ist es, eine qualitative ebenso wie quantitative Steigerung der Teilhabe
von jenen Menschen mit Behinderung am allgemeinen Arbeitsmarkt oder zur Absolvierung
einer Ausbildung sicherzustellen, die zur selbstbestimmten und eigenverantwortlichen
Gestaltung ihres Arbeitslebens bzw. ihrer Ausbildung personale Unterstützung
benötigen.
Das Pflegegeld ist im Bundespflegegeldgesetz aus dem Jahr 1993 geregelt. Es
hat folgende Zielsetzung: “Das Pflegegeld hat den Zweck, in Form eines
Beitrages pflegebedingte Mehraufwendungen pauschaliert abzugelten, um pflegebedürftigen
Personen, soweit wie möglich die notwendige Betreuung und Hilfe zu sichern
sowie die Möglichkeit zu verbessern, ein selbstbestimmtes, bedürfnisorientiertes
Leben zu führen.“ (§1)
Den senaste tidens publicitet kring sexuellt utnyttjande av boende på institutioner i Costa Rica aktualiserar frågan varför personer med funktionshinder måste bo på institutioner över huvud taget. Är det verkligen den bästa uppväxten för barn? Är institutioner verkligen bästa platsen för äldre att tillbringa sina sista år? Finns det inte tillräckligt med bevis, både i form av vetenskapliga studier och som vittnesmål från personer som tvingats bo på institutioner, att det bästa sortens uppväxt, vuxenliv och ålderdom för alla människor, såväl för fysiskt som psykiskt funktionshindrade som icke funktionshindrande, är ett liv ute i samhället med den egna familjen?
The recent publicity around sexual abuse of residents in institutions in Costa Rica brings up the question why persons with disabilities have to live in institutions in the first place. Is this really the best way of growing up for children? Are institutions really the best places for old persons to spend their last years? Is there not enough evidence
in the form of scientific studies and statements from persons who were forced to live in institutions that the best way to grow up, to live and to grow old for all people - whether they have physical or intellectual disabilities or no disabilities at all - is in one's family and the community?
Schweden mit seinen 8,5 Millionen Einwohnern erfreut sich des Rufs eines fortschrittlichen Sozialstaats, in dem Menschen mit Behinderungen unter besseren Lebensbedingungen als in den meisten anderen Ländern leben. Zu diesem Ruf hat die günstige wirtschaftliche Entwicklung des Landes während und nach dem Kriege sowie die Reformpolitik der schwedischen Sozialdemokraten beigetragen, die das Land mit nur kurzen Unterbrechungen seit den 30-er Jahren regieren. Im Zuge dieser Reformen wurden die materiellen Lebensbedingungen von alten und behinderten Menschen angehoben, so daß Schweden in der Welt - und vor allem im Lande selbst - als Vorbild auf diesem Gebiet gilt.
Original title: Independent Living and Our Organizations. by Dr. Adolf D. Ratzka. Independent Living Institute, Stockholm, Sweden.
Παρουσ?αση του συνεδρ?ου «Ο Κοιν?ς μας Κ?σμος» που οργαν?θηκε απ? τους δικηγ?ρους για τα δικαι?ματα των αν?πηρων στο Siofok της Ουγγαρ?ας, Ουγγαρ?α, 9-11 Μα?ου 1997.
After separation from Slovakia in 1990, the Slovak Republic has made
efforts towards modernizing its social policy. In 1996, as part of the
nations reform package financed by the European Union PHARE program the
Ministry of Social Affairs invited European universities, NGOs and
consultancy businesses to compete for a ECU 300,000 contract for
starting up pilot projects for home help services and special
transportation for people with extensive disabilities.
Efter att ha skiljts från Slovakien 1990 (Tjeckoslovakien 1993?), har Slovakiska Republiken gjort försök att modernisera sin socialpolitik. Under 1996, som en del av landets reformpaket finansierat via EU's PHARE program, inbjöd Socialdepartementet europeiska universitet, icke-statliga organisationer? och konsultfirmor att tävla om ett kontrakt värt 300 000 ECU för att starta upp ett pilotprojekt med hemtjänst och färdtjänstsystem för personer med omfattande funktionshinder.
Bereits zuvor wurde in der schwedischen IL- Zeitschrift STILETTEN über
die Arbeit vom IL- Institut in der Slowakei berichtet, über das Pilotprojekt
für persönliche Assistenz. Adolf Ratzka kam neulich aus der Slowakei
zurück und berichtet mehr.
Hjärtligt välkommna till vår konferens. Jag välkomnar särskilt våra utländska vänner. Mitt namn är Adolf Ratzka och jag företräder Independent Living Sverige som är konferensens medarrangör.
Vi har bjudit in kamrater och kolleger från andra länder för att illustrera vad Independent Living-rörelsen vill åstadkomma här i Sverige.
1983 besökte Judy Heumann Sverige. Vad har hänt sedan dess i USA och Sverige ?
I USA kom ADA till, the Americans with Disabilities Act, som tillsammans med andra lagar utgör världens mest omfattande anti-diskrimineringslagstiftning. Den föreskriver en tillgänglighet i infrastrukturen och näringslivet, och en respekt för människor med funktionshinder i arbetslivet som vi i Sverige fortfarande drömmer om.
Independent Living betyder att ha samma möjligheter att bestmma över sin kropp och sin vardag som våra icke-funktionshindrade syskon, anhöriga, vnner och grannar tar för givna. Dr tillhör bl a att bestämma över sin personlig assistans och det sttet på vilket man förflyttar sig inom och utanför sin bostadsort. Independent Living är en mänsklig rättighet.
En av de allra viktigaste och mest centrala delarna i Independent Living-rörelsen är Peer Support. Begreppet har vi importerat från våra vänner i den amerikanska Independent Living-rörelsen och är svårt att översätta direkt till svenska, men det handlar om att personer i samma situation hjälper varandra genom information, råd och stöd på lika villkor. Det rör sig många gånger om ett utbyte av praktisk information och tips men även mera personliga erfarenheter och insikter. Peer Support är dock ingen terapiform.
På följande sidor kan du läsa om varför Peer Support behövs och på vilket sätt det kan användas för att förbättra din situation.
av Adolf Ratzka
Från "Stiletten" nr. 4/86, oktober 1986
Olika förutsättningar
Människorna har olika förutsättningar. Det finns t ex folk som tar cykeln till jobbet. Andra vill inte cykla och tar hellre bussen. Är då dessa människor lata när de utnyttjar kollektivtrafiken istället för att ta sig ett nyttigt motionspass två gånger om dagen. Borde man inte kräva läkarintyg så att endast de som verkligen har skäl ska kunna köpa SLs 170 kort? Ingen kommer förståss på en sån befängd tanke. Man utgår istället från att trafikanterna kan avgöra själva vilket färdsätt som passar bäst för deras behov.
Lagen om Assistansersättning ger människor med omfattande funktionsnedsättning möjlighet att via kontanta medel från Försäkringskassan köpa personliga assistanstjänster från valfri tjänsteleverantör eller att själva anställa sina assistenter. Detta berör människor som behöver hjälp med påklädning, toalettbesök, att äta eller kommunicera med sin omgivning. Assistansreformen kom till 1994 under dåvarande socialminister Bengt Westerberg och har fått mycket beröm av assistansberättigade och deras anhöriga.
Det är inte längre möjligt att anmäla sig till konferensen "25 år av Independent Living i Sverige". Om du har några frågor var snäll kontakta arrangörerna per e-post
Some time back I wrote about the Rwandan Genocide and its impact on disabled people; the untold story. It never occurred to me that one day I would be writing a similar story about disabled people in Kenya.
Social policy is typically not made by the people who are most affected by it. Up to now, we, the users of assistance, have had to accept the decisions handed down to us by other people. Since we are often considered helpless and incapable of taking charge of our own lives, the public and often we ourselves have taken for granted that it is best for us, if others, the professionals make these decisions for us. 
