Den svarta tisdagen, 17 juni 2003

Taxi för alla | Faktaruta | Pressarkiv | Taxi site översikt

Genom att införa en straffavgift för Rullstolstaxi på 50% av taxameterbeloppet har den rödgröna majoriteten i Stockholms Läns Färdtjänstnämnd återigen slagit igen dörren till frihet, självbestämmande och ett liv på samma villkor för oss Rullstolstaxi-kunder. Byråkraterna i färdtjänstförvaltningen får andas ut. Deras framtid är säkrad. Vår framtid är mörk igen med förnedrande bemötande, minst ett dygn förbeställning, oflexibilitet i arbete, familjeliv och fritiden.

Det är upprörande att Färdtjänstförvaltningen har ett så starkt grepp om Färdtjänstnämnden att man kan hindra framsteg och utveckling - trots att vi kunde visa att Rullstolstaxi är både bättre och billigare för samhället än Färdtjänstbuss (se dokumentation, argument och utredningsresultat på www.independentliving.org/taxi) Färdtjänstnämnden är rädd för att den attraktivare Rullstolstaxi skulle vinna över fler och fler Färdtjänstbusskunder, att vårt resande skulle ”öka okontrollerat” - d v s vi skulle börja leva! Samtidigt är Färdtjänstnämnden på väg att sluta nya avtal med Färdtjänstbussleverantörer för ett fast antal busstimmar och att låsa sig till Färdtjänstbusslösningen för flera år framöver.

Vi drabbas hårt. Att återgå till Färdtjänstbuss, efter att man ha upplevt friheten, kan många inte tänka sig. Men vad har vi för alternativ ? Det lär finnas två låggolvbussar med ramper i hela Stockholms Län ! Tunnelbanan har blivit livsfarlig med de nya högre vagnar. Alla kan ju inte emigrera till USA eller de många EU-städerna med tillgänglig kollektivtrafik !

Första gången Färdtjänstförvaltningen lyckades med att stoppa utvecklingen mot taxi var i slutet av 80-talet när företaget Samtrans hade några åkare med VW bussar som körde vanlig taxi och som kom på att de kunde ta oss som kunder och få ersättning genom de kuponger som vi hade på den tiden. Inom endast några sommar- och höstmånader blev det en sådan rush efter lösningen att Färdtjänstförvaltningen kände sig tvungen att sätta stopp. Färdtjänstförvaltningen drev på den tid sin egen fordonspark och egen personal. De privata taxibilarna hade 10-12 körningar per arbetspass, SL Färdtjänst hade 1-2 under samma tid. Man kunde se hur deras dåvarande två-mansbesättningar spelade boll i parken – men när man ringde och ville beställa en bil samma dag, fanns det ingen bil ledig. Färdtjänstförvaltningen tog bort biljetterna och taxialternativet – trots att den var billigare för samhället och bättre för oss.

Nu har alltså Färdtjänstförvaltningen lyckats återigen med att försvara sig mot framsteg och utveckling vilket bekräftar mig i min uppfattning att man måste ta ett helt annat grepp - mobilitetsersättningen (se http://www.independentliving.org/taxi/tfa-ersat.html) Då kan man strunta i Färdtjänstförvaltningen och –nämnden inte enbart i Stockholm utan i hela landet. Tänk vilket liv vi kunde ha!

Adolf Ratzka, 2003-06-18
Rullstolstaxikund
Independent Living Institutet