Med Lagen som Verktyg

"Trots ofta mycket svåra situationer ger inte personer med funktionsnedsättningar upp
sin kamp för frihet." -- Henry Enns, Executive Director, Disabled Peoples International

In English

Innehålld

Published in: Enns, Henry. 1998. Conflict Situations and Disabled Persons

På svenska

Contents

Taxi för alla | Framtidsvision | Faktaruta | Pressarkiv | Taxi site översikt

STIL-modellen som visade sig så framgångsrik kan med fördel användas även på andra områden, som t ex individuella resor. Den följande artikeln publicerades i DN mars 1993.

Framfört vid Disability Pride Parade i Dublin november 1993

av Adolf Ratzka, Ph.D.

In English

Idag firar vi Disability stolthet och värdighet. Men för att kunna känna stolthet behöver många av oss personlig assistans.

Paper presented at the First National Congress on Family and Disability,
San José, Costa Rica, December 8-10, 1994

by Dr. Adolf Ratzka,
University of Costa Rica and Royal Institute of Technology, Sweden

På svenska

For the International Survey of Personal Assistance Schemes

by Adolf Ratzka, July 1998, a personal assistance user entitled to 15 hrs/day under LASS,
e-mail address admin@independentliving.org

The Legislative Basis is the Law LASS (Lagen om Assistansersättning) of 1994

The purpose is to enable persons with extensive disabilities to have a "good quality of life", that is, to become more independent from their families, move out of institutions and become productive citizens. The law was inspired by the Swedish Independent Living Movement.

Professionalism och independent living
När människor med funktionshinder och experter träffas, är det inte så mycket för att uppnå ett gemensamt mål utan det är en förhandling, en dragkamp. När jag behöver t ex en ny rullstol, så är det arbetsterapeuten på sjukhusets hjälpmedelcentral som avgör vad jag behöver. Framför sig har hon sina kataloger, bakom sig ett lager med rullstolar och över sig har hon de ekonomiska ramarna. Den typ av rullstol som jag vill ha, finns inte i lagret. Hon vill att jag ska ha en rullstol som finns i lager. Det blir billigare för landstinget så, fast hon säger det inte rakt ut.

Scripts by M. Miles, 1988

A young Afghan who was born blind in a remote village tells of his childhood and how he gained the skills to take part in community life and later to earn his living in a town.

Families with disabled children in Dar es Salaam, December 1997

A morning in the poorer parts of Dar es Salaam is described, during which Mama Kitenge visits families with children having mental and other disabilities and works with these childen and their caregivers.

by M. Miles, 1997

0800: Pick up at the hotel by Augusto Zambaldo in a small, much-used jeep. Augusto is an experienced Italian physiotherapist, now working as Community Based Rehabilitation (CBR) Program Director with the CCBRT, Dar es Salaam, Tanzania.

Excerpt From: M. Miles (2000) Disability on a Different Model:
Glimpses of an Asian Heritage. Disability & Society 15: 603-618.

 

Models and stories embodying them arise in social situations, and any different conceptualisations in Asia cannot be understood without dipping into social history. Accounts of earlier social responses to blind people particularly in Japan, and to some extent in China, indicate a measure of both group and individual autonomy within reserved and valued occupations, ostensibly reflecting a status model more 'normal' than blind people enjoyed in much of European history.

M. Miles Birmingham, UK

Contents

Abstract
Cautious introduction
Disabled people in their families
Disabled indigents supported in the community
The royal tradition
Motivation & "Worthiness"
Self-supporting disabled people
Formalising the informal?
Conclusion
Notes & References 

M. Miles (West Midlands, UK)

(PDF, 668 KB)

M. Miles, compiler and annotator
(West Midlands, UK)

KEYWORDS:  China, Japan, Korea, East Asia, impairment, disability, deafness, mental disorder, history, education, social responses, rehabilitation, welfare, bibliography.

CONTENTS

Published in: Enns, Henry. 1998. Conflict Situations and Disabled Persons

På svenska

Contents

(PDF, 212 KB)

Denna rapport är en första del av ett projekt vars syfte är att visa de samhällsekonomiska effekterna av personlig assistans. Forskningsprojektet drivs av stiftelsen Independent Living Institute, ILI. Målsättningen är att visa hur assistansreformen har påverkat och utvecklat tillvaron för personer med funktionsnedsättningar.

För upplysningar om projektet kontakta:
Adolf Ratzka, telefon: 08-740 42 00, e-post: adolf.ratzka@independentliving.org

Introduction

Social policy is typically not made by the people who are most affected by it. Up to now, we, the users of assistance, have had to accept the decisions handed down to us by other people. Since we are often considered helpless and incapable of taking charge of our own lives, the public and often we ourselves have taken for granted that it is best for us, if others, the professionals make these decisions for us.

Från "Stiletten" nr. 6/86, december 1986

För oss människor med omfattande funktionshinder är personlig assistans nyckeln till ett självständigt och självbestämt liv. Tyvärr har vi idag inte den assistans vi behöver - varken i kvantitivt eller kvalitativt avseende:

von Dorothea Brozek, WAG, 2004-09

In English

Gesetzliche und finanzielle Grundlage

Die gesetzliche Grundlage für Persönliche Assistenz am Arbeitsplatz (PAA) bilden die Sonderrichtlinien zur Förderung der Persönlichen Assistenz am Arbeitsplatz, die seit 1. Jänner 2004 in Kraft sind. Ihr Ziel ist es, eine qualitative ebenso wie quantitative Steigerung der Teilhabe von jenen Menschen mit Behinderung am allgemeinen Arbeitsmarkt oder zur Absolvierung einer Ausbildung sicherzustellen, die zur selbstbestimmten und eigenverantwortlichen Gestaltung ihres Arbeitslebens bzw. ihrer Ausbildung personale Unterstützung benötigen.

Science Fiction av Adolf Ratzka, Ph D
Independent Living Sverige

Översättning Claes Nydahl

In English

Den senaste tidens publicitet kring sexuellt utnyttjande av boende på institutioner i Costa Rica aktualiserar frågan varför personer med funktionshinder måste bo på institutioner över huvud taget. Är det verkligen den bästa uppväxten för barn? Är institutioner verkligen bästa platsen för äldre att tillbringa sina sista år? Finns det inte tillräckligt med bevis, både i form av vetenskapliga studier och som vittnesmål från personer som tvingats bo på institutioner, att det bästa sortens uppväxt, vuxenliv och ålderdom för alla människor, såväl för fysiskt som psykiskt funktionshindrade som icke funktionshindrande, är ett liv ute i samhället med den egna familjen?