klicka här för fotot

STIL - ditt eget val

Information om Stockholmskooperativet för Independent Living

Information about STIL In English | STILs hemsida

Innehållsförteckning

Det här är STIL.
Independent Living-rörelsens ideologi.
Historik och viktiga debattartiklar.
Framtiden.
STILs drivkraft.
Din väg till personlig assistans med STIL.
STILs arbetsledarutbildning.

---

Det här är STIL

STIL, Stockholmskooperativet för Independent Living, är ingen vanlig handikappförening. Bland våra medlemmar finns såväl barn som äldre, en hel del invandrare, folk med olika yrkes- och familjebakgrund och olika funktionshinder. Vi har inga samkvämskvällar med trubadur och dopp, kurser i "engelska för handikappade" eller egna semesteranläggningar. Det enda vi har gemensamt är behovet av personlig assistans och att vi själva vill ta hand om den.

STIL är ett kooperativ. Vi nöjer oss inte med att ropa "samhället måste ta sitt ansvar". Vi insåg tidigt att vi är de bästa experterna på våra behov och att vi måste ta saken i egna händer och själva anställa våra assistenter, om det ska bli någon ordning.

STIL är en intresseförening. Enbart assistansbrukare kan bli röstberättigade medlemmar och ta förtroendeuppdrag. Vi vill ha självbestämmande i assistansen och i kooperativet. Övriga medlemmar har självklart rätt att delta i möten m.m. men äger inte rösträtt.

Självbestämmande ger genomslagskraft: STIL har varit riktsnöre för LSS och hela reformen genomsyras av STILs ideologi, enligt socialministern. Vi visade vägen, nu kan alla anställa personliga assistenter.

Under de åren STIL har funnits har många av oss med egen kraft och kamratstöd kunnat använda STIL för att frigöra sig från beroendet av institutionella boendeformer, föräldrarhem eller ensidiga parförhållanden. En del har börjat utbildning eller arbete, några har skaffat sig barn. De flesta har fått en rikare vardag och ett värdigare liv. Vi har vuxit som människor. Vår omgivning kan inte undgå att lägga märke till vår förändring. Från omyndigförklarade skyddslingar i socialförvaltningens famn utvecklar vi oss till självständiga och stolta medborgare. Det roligaste är att det som hänt oss har inte varit en gåva från himmeln, regeringen, socialförvaltningen eller Röda korset. Utan det är var och en av oss som har bidragit. Vi har erfarit att vi själva har förmågan att förändra våra liv.

Mycket återstår på vår väg till jämlikhet för personer som behöver personlig assistans. I det arbete är STIL beroende av att ha många och engagerade medlemmar. Vi måste bli en stor rörelse med enighet, styrka och resurser för att få politisk tyngd, för att få gehör för nya reformförslag och för att kunna förbättra de praktiska förutsättningarna till ett självbestämt liv för så många som möjligt. Däför är varje ny kooperativmedlem mycket viktig. Ensam är kanske stark, men endast tillsammans har vi makt. Det är det som Independent Living-rörelsen handlar om.

På följande sidor kan du läsa mer om vad vår rörelsen går ut på och hur du själv kan ta del av och utvecklas i STILs gemenskap.

Adolf Ratzka

---

Independent Living-rörelsens ideologi

Independent Living är en medborgarrättsrörelse som bildades på 70-talet i USA av människor med funktionshinder. De lärde sig av andra förtrykta grupper hur man kämpar för sina rättigheter. Fram tills dess hade inte organisationer av människor med funktionshinder krävt rättigheter som medborgare. Man hade vädjat om medmänsklighet och solidaritet. Dessa organisationer framställde funktionshinder som medicinska, tekniska eller allmännt mänskliga problem som drabbar individen och familjen - inte som problem som förorsakas av en snäv maktfördelning.

Rörelsen startades av personer med omfattande funktionshinder, alltså människor som behöver assistans från andra i sin vardag. Det är den grupp som är mest utsatt för omgivningens överbeskyddande och omyndigförklarande attityd.

Independent Living betyder inte att vi vill göra allt själva, att vi inte behöver någon. Independent Living betyder att ha samma valmöjligheter som våra icke-funktionshindrade syskon, vänner och grannar tar för givna. Vi vill gå i samma skola, åka samma buss, handla i samma affärer, ha ett arbete som passar vår utbildning och kompetens. Som alla andra vill vi själva bestämma över våra liv och tala för oss själva.

Bort med diskrimineringen!

Människor med funktionshinder särbehandlas. Vi får gå i särskolor och arbeta på skyddade verkstäder, bo på boendeservice och åka färdtjänst i stället för vanliga bussar eller taxi. Vi har sämre utbildning, arbete, levnadsstandard och självförtroende. Färre av oss bildar familj och skaffar sig barn. Man har intalat oss att vi är annorlunda och att våra liv är mindre värda. I många länder ger man personer med funktionshinder inte ens chansen att leva, man avlidar dem innan de födds.

Independent Living-rörelsen kräver lagar som möjliggör att man kan gå till domstol och kräva upprättelse och skadestånd, när man blir diskriminerad. Det räcker inte med en handikappombudsman. Vi är trötta på att sitta och vänta på att andra skall göra något åt oss. Vi har tillräckligt länge levt genom ombud. Nu vill vi ta saken i egna händer.

Bort med sjukdomsbilden!

Vi diskrimineras eftersom vi anses "avvikande" från det som folk tycker är "normalt". Om man är annorlunda, blir man lätt sjukförklarad. Omgivningen ställer då inga krav, man behöver exempelvis inte arbeta. Många av oss har vant sig vid detta - det har ju sina små fördelar. Men om vi ser oss själva som sjuka, har vi svårt att övertyga andra om vår rätt till exempelvis tillgängliga allmänna färdmedel istället för färdtjänst och ett riktigt arbete i stället för sysselsättningsterapi. Om vi tillåter andra att behandlar oss som patienter, så beskyddar de oss och på så sätt kontrollerar och begränsar de våra liv.

Den medicinska synen ser problemet inom individen. Jag kan inte åka vanlig linjebuss. Är det därför att jag hade polio för 30 år sedan eller därför att landstinget inte köper bussar som fungerar för hela folket? Så länge samhället ser mig som problembärare, tvingar man särlösningar av typ färdtjänst på mig.

Den etablerade handikapprörelsen befästar samhällets bild av oss som sjuka. Att läsa en förteckning över svenska handikappföreningar är som att öppna en medicinsk uppslagsbok. Många organisationer har startats av läkare och sjukvårdspolitiker. De är upptagna med vårdfrågor och driver t.o.m. egna rehabanläggningar och vilohem. Därför har de varit så ineffektiva med att rehabilitera samhället. Istället för att dela upp människor i diagnosgrupper tar Independent Living-rörelsen fasta på det gemensamma: strävan efter lika livsvillkor, självrespekt och självbestämmande. Vi hävdar att vi alla, oavsett arten och omfattningen av funktionshindret, kan lära oss att ta mer ansvar och bidra mer till samhället.

Bort med institutionerna!

Eftersom vi betraktas som sjuka, ligger tanken nära att hålla oss skyddade från allmänheten i särskolor, särskilda arbetsplatser och bostäder, särskilda transportsystem och semesteranläggningar. Särlösningar styrs av bryåkratier där vi som enskilda inte har något att säga till om. Vi tvingas anpassa våra behov efter apparatens behov. Särlösningar gör att vi känner oss annorlunda och att omgivningen ser annorlunda på oss. Särlösningar ger sämre service och förbereder oss illa för konkurrensen i livet utanför.

På det sättet har man t ex utvecklat en hemtjänstverksamhet, utrustad med plasthandskar och uniformförkläde, som hjälper pensionärer att lägga sig kl 5 på eftermiddagen, ombesörjer post- och bankärenden 2 gånger om månaden och bestämmer hur ofta vi får gå på toan. Färdtjänst är en liknande "mobil" institution: vi anmodas att beställa resor minst en dag i förväg, vänta långa stunder i växeln, vänta på bilen och behandlas av personalen som kolli. Allmänheten satsar stora summor på dessa tjänster, men kvaliteten är urusel. I stället för att göra oss mera oberoende, gör hemtjänsten, boendeservicen och färdtjänsten oss mera beroende.

Handikapprörelsen gick med på institutionspräglade särlösningar. Visserligen klagades på hemtjänstens dåliga kvalitet men lösningen söktes inom det befintliga systemet, i form av boendeservice-anläggningar och fler kurser för hemvårdsbiträdena. STIL däremot insåg att problemet låg på ett helt annat plan: den enskilde "vårdtagaren" hade ingen makt. Istället lanserade vi begreppet "personlig assistans" för att framhäva att brukaren som arbetsgivare måste kunna skräddasy sin assistans utifrån sina individuella behov, måste själv rekrytera, utbilda, schemalägga och anvisa sina egna assistenter. Vi krävde konkurrens i serviceutbudet för att öka kvalitén. Vi skapade det första alternativet till den kommunala hemtjänstens monopol i form av STIL-modellen.

Bort med experterna!

Vi livnär en mängd yrken som ska "rehabilitera", "ta hand om" och anpassa oss till sina förväntningar, t ex läkare, kuratorer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, hemtjänstinspektörer, hemtjänstassistenter. De styr våra liv, deras intyg bestämmer över våra möjligheter på bostads-, utbildnings- och arbetsmarknaden. Vi har vuxit upp i tron att det är bäst att låta dessa yrkesmän bestämma. Men ju mer förtroende vi har för andras expertis, desto mindre tror vi på våra egna möjligheter att förändra våra liv. När du väntar tills andra ska ordna din situation, lägger du makten över ditt liv i andras händer. Risken är att det inte händer så mycket med ditt liv. Du blir stamkund på hälsohem och rehabkliniker, tillbringar månader på Mälargården och Humlegården, Sommarsol och Vintersol. Men det kommer inte att hjälpa dig att skaffa ett bra arbete och familj.

Makt över våra organisationer

En anledning varför vi inte har samma livsvillkor som andra är att vi inte talar i egen sak. Inte ens i våra egna organisationer. Ytterst få organisationer har enbart människor med funktionshinder som medlemmar och styrelseledamöter. Oftast sitter människor utan funktionshinder på kansliet - som på en landstingsavdelning med kuratorer som fördelar bidrag och personal som behandlar medlemmarna som patienter.

Hur ska icke-funltionshindrade förtroendevalda och funktionärer förstå vad vi behöver? Hur ska de kunna övertyga politiker och allmänheten att vår sak är rättvis? Kan de vara trovärdiga i andras ögon? Har vi ingen självrespekt? Företräds vi av personer utan funktionshinder, så bekräftas samhällets fördomar att vi inte kan tala för oss själva, att vi är hjälplösa och beroende av andras goda vilja. Skulle ett kvinnoparti ha män i spetsen?

De flesta av oss har inget arbete. De arbets- och träningstillfällen som våra organisationer erbjuder behöver vi själva. Kan våra organisationer kräva att näringslivet ska ge oss arbete, när de själva inte gör det?

STIL har åstadkommit så mycket under så kort tid med så få medlemmar därför att vi företräder oss själva. Enbart assistansbrukare är röstberättigade medlemmar och har styrelseuppdrag. När vi rullar in med våra rullstolar i stadshus och departement för att uppvakta och förhandla, är det uppenbart för alla att vi vet vad vi talar om. Vi har mycket större genomslagskraft som enskild individ och organisation, om vi företräder oss själva.

Makt över ditt liv

STIL vill skapa de praktiska förutsättningarna till ökad makt i vardagen. Vi började med personlig assistans. Personlig assistans betyder att det är den enskilde brukaren som bestämmer vilka som ska arbeta, med vad, när och hur. För att helt kunna bestämma måste vi vara arbetsgivare. När någon annan är huvudman, betraktar mig mina assistenter som vårdobjekt. Som arbetsgivare måste vi ha medel för att avlöna assistenterna.

LSS ger oss rätten till dessa medel från kommun eller försäkringskassan. Men det behövs mer än pengar för självbestämmande. Det behövs också självförtroende och självrespekt.

Ömsesidigt kamratstöd

Den viktigaste förändringen i våra liv står vi själva för: vi måste ändra vår syn på oss själva. Samhället betraktar oss som hjälplösa och hopplösa, beroende av andras välvilja och medkänsla. Dessa attityder har vi också inom oss, vi tillhör ju samhället. På boendeservice eller hos överbeskyddande föräldrar har vi vant oss vid att andra ta initiativet och tänker åt oss. Då är det svårt att bli chef. När andra bestämmer över vår vardag, får vi ingen chans att ta reda på hur vi själv vill ha det och hur man står på sig. Vi har anpassat oss så bra till omgivningen att vi ofta inte ens ser hur andra styr oss.

I det läge bör vi dra nytta av varandra: vi kan dela med oss av information, råd och insikter. Du kan lära dig mycket när andra assistansbrukare berättar om sina erfarenheter med t ex assistenter som inte passar tiden, vilka fel man som arbetsledare kan göra och hur andra har lyckats rätta till problemet. På det sättet kan alla lära sig något av någon annan.

STIL har satt den här pedagogiken i system. Arbetsledarutbildningen hålls av assistansbrukare som varit med ett tag. Vi har också möten där vi träffas för att utbyta konkreta erfarenheter kring de oftast förekommande frågorna. Dessutom kan alla vända sig till kamrater som arbetar på STILs kansli med råd och stöd.

Tillsammans är vi starka

Vi vill bereda plats för alla assistansbrukare i vårt kooperativ. Redan idag har vi som medlemmar ett växande antal barn eller kamrater som behöver stöd av en "vice"-arbetsledare pga hjärnskada eller liknande funktionshinder. Ett stort kooperativ är en förutsättning för att många ska kunna använda sig av personlig assistans, som inte skulle ha klarat det på annat sätt. Vi är ingen liten skara utvalda, som inte släpper in fler. Vi är inget specialkooperativ för människor med ett visst funktioshinder. Alla är välkomna.

Vi har skämts för våra funktionshinder, därför har vi dragit oss undan. Man har intalat oss att vi är hjälplösa, därför har vi varit passiva. Man har kallad oss "de svaga i samhället", därför har vi väntat på att andra ska kämpa för vår sak. Vi har inte vågat ryta till eftersom vi har saknat självrespekt. Är det inte hög tid att andra på saken?
Adolf Ratzka (vid demonstrationerna mot nedskärningar av assistans-reformen)

---

STIL - ditt eget val
Information om STIL

---

Historik

1983 arrangeras den första svenska konferensen om Independent Living med fyra representanter för rörelsen från USA och Storbritannien. Som följd bildas en arbetsgrupp som vill arbeta med personlig assistans. Visionen fanns formulerad i en debattartikel från 1982.

1984 bildar arbetsgruppen STIL som en ideell förening med syfte att söka försöksprojektpengar från socialdepartementet. Syftet var att visa att assistansbrukare i grupp kan vara arbetsgivare för sina assistenter occh därigenom åstadkomma bättre kvalitet till samma kostnad som hemtjänsten. Initiativet arbetar i stark motvind från den etablerade handikapprörelsen, Stockholms socialförfaltningen och SKAF.

1987 Med hjälp av bitr. socialminister Bengt Lindqvist lyckas STIL få Stockholm och 5 andra kommuner gå med på ett försöksprojekt med 22 assistansbrukare. STIL för ut sitt budskap i medierna och bland politikerna genom tidningsartiklar, föredrag och aktioner. STIL blir ett politiskt ämne som illustrerar motståndet mot självgående och dyrbara byråkratier i offentlig regi utan hänsyn till medborgarnas individuella behov.

1989 STIL förhandlar fram en permanent verksamhet i form av ett entreprenadavtal med 7 kommuner trots opposition från Stockholms socialförvaltning. Med en enda rösts majoritet i Stockholms centrala socialnämnd. Folkpartiledaren Westerberg hälsar på oss och lovordar STILi Riksdagen som medborgarrättsrörelsen. STIL hjälper Independent Living-grupper i andra landsdelar att starta brukarkooperativ.

1993 Lag (1993:389) om assistansersättning röstas igenom. STILs ideologi och praktiska arbete tjänade som riktsnöre och förebild enligt socialminister Westerbergs tal i Riksdagen.

1994 Antalet kooperativmedlemmar ökar till över 100. Över ett dussin liknande organisationer i Sverige, Norge och andra länder bedriver personlig assistans enligt STIL-modellen. Intresset för den kooperativa lösningen för personlig assistans fortsätter växa. STIL sprider information och kunskap om personlig assistans genom föreläsningar, konferenser, kurser och en videofilm om STIL.


STIL och STILs strävan efter självbestämmande är något nytt i den svenska socialpolitiken. Vi återger nedan några artiklar som representerar milstolpar i Independent Living-tankarnas utveckling i Sverige: från subjekt till objekt.

---

Från subjekt till objekt

Viktiga artiklar

Vägen till STIL och den statliga assistans-ersättningen tog flera år och mycket arbete. Nedan återges några artiklar som en del av vårt opinionsbildande arbete - artiklar som bidrog till utvecklingen mot större självbestämmande för människor med funktionshinder i Sverige. Bland dessa historiska milstolpar finns här

"Hemservice - i vems regi?"
Artikeln som lanserade begreppen "personlig assistent", "personlig assistans i brukarregi" och föreslog finansiering av personlig assistans genom riksförsäkringsverket. Artikeln publicerades redan redan år 1982 i Svensk Handikapptidskrift.

"STIL mot hemtjänststalinisterna."
Hur skulle det se ut om kommunen hade monopol på finansieringen, produktionen och fördelningen av bröd? Artikeln illustrerar det tredubbla kommunala monopolet på hemtjänstområde. Artikeln publicerades i DN 1990.

"Vi behöver alternativ till färdtjänsten!"
STIL-modellen som visade sig så framgångsrik på personlig assistans-området kan med fördel användas även på andra områden som t ex individuella resor. Artikeln publicerades i DN i mars 1993.

"Gustav Möller (s) och STIL."
STIL-modellen - maximalt självbestämmande men offentlig finansiering - knyter an till gammal socialdemokratisk tradition. Gustav Möller var svensk socialminister på 40-talet och förordnade den s k kontantlinjen.

---

Framtiden

Stora omdaningar i de förra planekonomierna i öst och inom den svenska offentliga sektorn i form av privatisering, decentralisering och resultatenheter har förändrat vår världsbild. Det tidigare motståndet till STILs krav på självbestämmande är idag svårt att förstå. STIL har banat vägen för andra att följa efter. Risken finns nu att enbart försvara det vi har byggt upp och att sätta oss till ro.

Vi började med personlig assistans, men vägen till jämlikhet, full delaktighet och kontroll över vardagen för personer med omfattande funktionshinder är fortfarande mycket lång. Det saknas de praktiska förutsättningarna för självbestämmande när det gäller att röra sig i stan och inom landet, tekniska hjälpmedel, bostadsmarknaden m m. Vi är långt från en svensk anti-diskrimineringslag. Independent Living-rörelsen kommer att vara fullt sysselsatt i decennier framöver.

---

Din väg till personlig assistans med STIL

Kommunen eller försäkringskassan svarar för betalningen av din personlig assistans. Om ditt timbehov är mer än 20 tim i vecka och du inte har fyllt 65, kan du söka assistansersättning från kassan. Om du har mindre behov eller är över 65 år, söker du hos kommunen. Du kan förbereda dig för dessa ansökningar genom STILs arbetsledarutbilning på 10 kvällar under ca en månad. Du kan ta kursen oavsett om du vill gå med i STIL eller ej.

Ditt timbehov

Under arbetsledarutbildningen får du hjälp med bl a att bestämma ditt timbehov för ansökan hos kommun eller kassa. Ofta bedömer vi våra behov för lågt, eftersom vi har vant oss vid en begränsad tillvaro för att inte vara "till last" för anhöriga. I kursen påminner vi varandra om vad vi skulle göra, om vi hade tillräckligt med assistans på våra villkor. Man måste dock kunna motivera behovet inför behovsbedömarna.

Hur far du tag i personliga assistenter?

I STIL är du själv ansvarig för rekryteringen. På det sättet har du garantin att assistenterna passar just dina behov. I arbetsledarkursen lär vi ut hur man annonserar och intervjuar arbetssökande. Det är alltid aktuellt, eftersom du måste räkna med att assistenter flyttar, byter jobb eller slutar av någon annan anledning.

För att du ska få det mesta av din personlig assistans, bör du tänka igenom dina behov. Många arbetsledare tycker att en bra assistent t ex ska ha serviceanda, flexibilitet och lyhördhet. Han/hon ska vara pålitlig, öppen och gärna praktiskt lagd - det är bra med någon som kan laga småfel på hjälpmedel eller lägenheten. Om man klargör sådana krav redan vid intervjun, undanröjer man många kommande problem. Samtidigt måste arbetsledaren vara realistisk i sina krav på assistenterna - inte minst med hänsyn till arbetsmiljölagen. Behöver man t ex bli lyft många gånger under dygnet, bör man ha lyfthjälpmedel. Den biten tar vi också upp i kursen.

Hur många assistenter ska du ha? De flesta vill ha så få som möjligt och glömmer att även assistenter tar semester och blir sjuk. Ju färre man har desto svårare kan det bli att våga säga ifrån, eftersom man då lätt kan känna sig beroende.

Visst kan det vara skönt att slippa utomstående som trampar in i familjelivet och istället anställa anhöriga. Men tänk på att STIL följer abetstidslagen även när det gäller anhöriga. Personlig assistans ger dig möjligheten att befria dig från ensidiga beroendeförhållanden och att ta din rätta plats i familjen. Du kan bidra till hushållsarbete och göra vad du vill utan att behöva vänta tills någon i familjen ställer upp. Tyvärr finns det familjer som tittar kortsiktigt på ekonomin istället för att sträva efter jämlika och stabila relationer.

Skillnader mellan hemtjänst och personlig assistans

Många som har haft hemtjänst eller bott på boendeservice har svårt att förstå vilken frihet personlig assistans kan ge. Tänk att slippa ringa ledsagarservicen, att resa vart du vill!

- Den stora skillnaden är att vi bestämmer själva vad vi vill att assistenten ska göra, berättar Sonia, mångårig medlem i STIL. Förr var det någon annan so styrde allt och i förväg hade beslutat vad hemtjänsten skulle göra. Nu kan jag välja själv - idag vill jag kanske åka ner på stan, då gör vi det. Det var omöjligt tidigare.

Men dessa möjligheter förutsätter ansvar. Som arbetsledare i STIL är du ansvarig för att rapporter m m till STIL blir inlämnade i tid och på rätt sätt. Du kan inte be socialdistriktet att lösa dina bekymmer med opålitliga assistenter. Kooperativet är arbetsgivare och svarar för löneutbetalning, arbetsgivaravgifter, sjuklöner m m. Som arbetsledare rekryterar, schemalägger, utbildar, anvisar och motiverar du dina assistenter. I arbetsledarkursen går vi igenom anställningsavtal, schemaläggning, timrapporter osv. Under kursen och sedan som STIL-medlem kan du vända dig till STIL för stöd och råd inför de nya uppgifterna.

Välkommen!

Förutsättningen att gå med i STIL är vår arbetsledarutbildning eller liknande förkunskaper och ett beslut av kommun/försäkringskassa om dina beviljade timmar. Om du bestämmer dig för att söka medlemsskap efter kursen, beslutar ett medlemsmöte ditt inval i kooperativet. Sedan skrivs ett avtal mellan dig och STIL som reglerar dina rättigheter och skyldigheter gentemot kooperativet.

Som arbetsledare förväntas du rekrytera dina personliga assistenter. STIL blir deras arbetsgivare enligt särskilt anställningsavtal som skrivs med dem. STIL har alltså arbetsgivaransvar men delegerar arbetsledningen, med allt som det innebär, till den enskilda medlemmen.

Alla assistansbrukare är välkomna i kooperativet oavsett ålder, funktionshinder eller omfattningen av behovet.

---

STILs drivkraft

STIL är en ideell förening vars verksamhet styrs av det gemensamma medlemsintresset - behovet av persaonlig assistans. Vår kooperativa lösning möjliggör att medlemmarna tar på sig ansvaret dels för att tillgodose sina individuella behov av personlig assistans, dels för att kollektivt underlätta och stödja varandra i denna uppgift och gemensamt borga för att assistenterna - arbetstagarna - sköts enligt de avtal som kooperativet ingått.

Kooperativets mål är medlemmarnas ökade livskvalitet, inte vinst i form av kronor och ören. Den ekonomiska verksamheten är endast ett underordnat instrument för att uppfylla medlemmarnas mål. Samtidigt måste kooperativet stå på solid ekonomisk grund och ha en bred bas för att kunna garantera kontinuitet och hög kvalitet i verksamheten, även på lång sikt. Vi är stolta över vår professionellt skötta ekonomi.

Kooperativet omfördelar kostnaderna inom gruppen och säkerställer därmed på ett solidariskt sätt medlemmarnas lika villkor inom kooperativet. Solidaritet och kamratanda kännertecknar även vår arbetsledarutbildning och stöd- och rådverksamhet som bedrivs av kooperativmedlemmar. Det samma gäller för Process Assistans, STILs egen rättsskyddsförsäkring, som bistår medlemmar med överklaganden i assistansärenden.

Vi vill se STIL-modellen som ett värdefullt komplement till det tjänsteutbud som den offentliga sektorn svarar för. Vi anser däremot inte att brukarägda kooperativa företag helt ska ersätta den offentliga sektorns tjänster.

STILs koncept har varit grundläggande för förslaget, som socialdepartementet, med minister Bengt Westerberg i spetsen, arbetade fram under våren -93. Detta ledde fram till riksdagens beslut om laglig rätt till personlig assistans genom valfrihet, självbestämmande och integritet, garanterad i Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade, LSS.

Björn Jidéus
Verksamhetsledare, STIL

---

Anmäl dig till STILs arbetsledarutbildning

Lär dig hur man rekryterar, schemalägger och arbetsleder.
Lär dig hur STIL arbetar och vad Independent Living innebär.
Vänd dig till STILs kansli angående tider, plats och kostnad.

Ring STIL 08-640 8110

Välkommen!

---

Videofilmen om STIL | Innehållsförteckning | STILs hemsida

---