Handikappombudsman Inledning på Konferensen om Lagstiftning för Mänskliga Rättigheter
Stockholm, Sverige, 24 augusti 1998
Inger Claesson Wästberg, Handikappombudsman
Det är en glädje att få öppna den här konferensen som är ett samarbete mellan Independent living Sverige och handikappombudsmannen. Vi har valt ett tema som är centralt för människor med funktionsnedsättningar; hur de mänskliga rättigheterna ska kunna lagfästas och upprätthållas också för människor med funktionsnedsättningar.
Det är i år 50 år sedan FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna antogs. Det är den som är utgångspunkten för vårt agerande och vårt tänkande; rätten att bli lika behandlad som andra, d v s att inte bli diskriminerad. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har preciserats i flera dokument under årens lopp, bl a i en social konvention och i standardreglerna som antogs 1993. Därmed finns det en grundval och en principiell enighet uttryckt i 22 regler, men fortfarande är steget långt till att standardreglerna har blivit praktisk verklighet. Jag skall ge några exempel: Nästan hälften av alla funktionshindrade står utanför arbetsmarknaden. Var tredje kommun tar inte fram information som är tillämplig för synskadade, ens när man ber om det. Funktionshindrade personer med till exempel psykisk utvecklingsstörning nekas att komma in på restauranger eller får bara äta lunch efter kl 2. Döva kan inte fullfölja de högskolestudier som de antagits till därför att det inte finns tolkar.
Sverige har varit framgångsrikt i att skapa former för individuellt stöd åt människor med funktionshinder. Lagen om personlig assistans är det främsta exemplet, men det är en skamfläck att domar inte verkställs genom att kommuner medvetet trotsar domstolsutslag. När det gäller att minska diskrimineringen genom att ta bort hinder som finns överallt i samhället, har vi mycket att lära av andras erfarenheter. Vi kan i Sverige bidra med vår tradition med ombudsmannaämbeten. JO har snart funnits i 200 år och har till uppgift att övervaka tillämpningen av lagar och beslut i offentlig verksamhet och vara en klagomur för allmänheten. Även om handikappombudsmannen tyvärr inte har samma självständiga ställning är avsikten att vi skall verka i samma tradition. Vi ska vara en vakthund för funktionshindrades rättigheter, en kanal för klagomål och en övervakare av handikappolitikens mål om delaktighet och jämlikhet. Så har också handikappombudsmannen i allt högre grad kommit att uppfattas, det visas av att antalet anmälningsärenden hos oss första halvåret i år ökade med drygt 20% och att rådgivnings- och informationsärendena ökade med över 180%.
Jag har i en rad rapporter föreslagit regeringen att svensk lagstiftning ska förbättras genom diskrimineringsskydd. Det gäller t ex i näringsverksamhet, i tillgänglighet till byggnader och tillgänglighet till offentlig information. Det återstår mycket innan standardreglerna omformas till svensk lag. För närvarande sker ett omfattande lagstiftningsarbete för att infoga FN:s barnkonvention i den svenska lagstiftningen. Här borde ske samma arbete för att få in standardreglerna i svensk lagstiftning. Sverige föreslog ju FN att standardreglerna skulle få formen av en konvention. Det förpliktigar att vi tar steget här i vårt land och införlivar standardreglerna i svensk lagstiftning.
Our sponsors
