Skit i normerna och börja lev – ett program om funktionshinder och sex

Klassisk pianomusik.

Man: Vad fint du har gjort, och vad gott det luktar.

Kvinna: Tack. Hoppas du gillar det här vinet också. Kan du förresten tända ljusen?

Man: Javisst.

Kvinna: Sådär, skål och välkommen då.

Man: Skål…. Mmmm….

Kvinna: Det var inte illa. 

Man: Nej.

Kras! av glas. 

Man: Oj, akta, vänta. Jag hämtar nåt att torka med.

Kvinna: Åh, nej, ljuset! Nu brinner duken också. 

Vin, middag, och tända ljus. Det här med romantik är inte det lättaste. Och kanske att det just är romantiken som står ivägen för ett bra sexliv. Oskrivna regler för sexualiteten kan vara begränsande för alla, men kanske speciellt  för personer med funktionshinder.

Såna tankar började jag tänka under en konferens i San Francisco. Under ett föredrag om sex och funktionshinder var det en kvinna ur publiken som berättade att hennes funktionshinder lett in henne på gruppsex. Funktionshindret hon hade gjorde nämligen att hon fort blev trött och sex orkade hon bara ha i kortare stunder.  Och det här var inget hon ville att hennes partner skulle bli lidande för. Lösningen blev att vara fler i sängkammaren. Då kunde hon med gott samvete ta paus och de andra kunde fortsätta.

Men hur kommer man fram till att lösningen på ens sexproblem heter gruppsex. Hur gör man egentligen överhuvudtaget för att undersöka sin sexualitet.

Carol Queen är Doktor i Sexologi. Hon säger att väldigt många människor har sex utan att veta hur dom ska kommunicera med varann. Och hon berättar att när hon var tonåring visste hon inte att man kan säga till sin sexpartner hur man vill ha det. Det var inget man pratade om, istället tog hon kropspråket till hjälp och försökte på det sättet genom rörelser visa vad hon ville och inte ville göra.

För att bli klar över vad man vill och inte vill, rekommenderar Carol Queen att man gör tre stycken listor. På den första listan hamnar allt det man helt säkert gillar att göra. Lista nummer två är en kanske-lista. Här hamnar de tekniker och ställningar som är förhandlingsbara, sånt som man gillar att göra ibland eller är nyfiken på att testa. Den tredje listan är förbudslistan. Här listar man begränsningarna och det som man absolut inte vill göra.

Genom att använda den här metoden blir det tydligt att du kan säga och hur du kan säga till din partner vad för slags sex du vill ha, vad du gillar och vad du har för gränser. Och det kan ge dig ett bättre sexliv, säger Carol Queen. Och hon är väl medveten om att många tycker att det skulle vara pinsamt och onaturligt att presentera tre stycken listor för sin partner eller att ens prata om vad man gillar och inte gillar. Men Carol Queen vet på råd:

Om man har svårt att gå rakt på sak och säga till sin partner att, förresten jag gillar att få min klitoris berörd från vänster, kan man berätta om själva idén med de tre listorna. Man kan till exempel säga att man hört om det på radio och därefter fråga om partnern har lust att omsätta idén i praktiken, säger Carol Queen

Som doktor i sexologi blir Carol Queen ofta ombedd att föreläsa och de tre listornas metod är bara en av alla saker hon tar up. Ett annat ämne som hon sprider kunskap om är Sado-masochism. Och Radio Independent Living kommer att ägna en stor del av det här programmet åt just Sado Masochism, eller SM som det ofta förkortas.

Men vad är då SM? I en databas på nätet, borgen.com, kan man läsa att SM är samspelet mellan personer med sadistiska och masochistiska önskningar. Det kan handla om hårdhänt fysisk stimulans, förnedring eller kränkande tillmälen.

Och När man talar om sadomasochism är det inte ovanligt att man stoppar ett BD framför SM. B står för bondage och handlar om att binda. D kommer av dominans och det har att göra med  att bestämma över en person eller ett händelseförlopp.

BDSM är inte kopplat till kön. Det finns män som tycker om att dominera och binda och det finns undergivna män som tycker om att bli dominerade och bundna. Och motsvarande gäller förstås för bdsm-intresserade kvinnor: en del är dominor andra är undergivna masokister.

Andelen som gillar SM är förmodligen lika stor oavsett om det gäller personer med eller personer utan funktionshinder. Men Carol Queen säger att det finns förhållningssätt i SM som gör att det till och med passar vissa funktionshindrade bättre än traditionell sexualitet.

SM är en form av erotik som inte är specifikt bunden till könsorganen, säger Carol Queen. Man ser på kroppen på ett annat sätt och det finns andra typer av sensationer att utforska. Det här är nåt som folk med olika funktionshinder tycker är användbart ibland. Och Carol Queen säger att hon pratat med åtminstone en kille som har neurologiska problem och eftersom han inte känner vanlig beröring behöver han mer intensiv beröring för att uppleva att han har kontakt med nån.

Om man är en seriös sm-utövare ska man förbereda sig noga inför en session, alltså lek, säger Carol Queen. Det gör man bland annat genom att gå igenom kroppens funktioner. Om man till exempel har svårt att göra vissa rörelser eller har problem med blodcirkulationen, eller har astma eller om det är nåt annat som partnern behöver veta är det viktigt att upplysa om det, säger Carol Queen. Och i och med att det här görs som en integrerad del av bdsm-förberedelserna behöver man inte göra nån skillnad på om nån har eller inte har funktionshinder, man går igenom kroppen oavsett.

Stefan: Du kan väl ta och posta det där brevet?

Assistenten: Var ligger det? Det här brevet? Ja, jag tar det.

Stefan: Och lägga det på lådan?

Assistenten: Ja, jag tar det.

Stefan: Och sen glömde du telefonen.

Assistenten: Ja, jag märkte det. Jag fick bara ett meddelande ändå, det var ingen som sökte mig.

Stefan Reitersjö är 38 år, ekonom och bor i Hammarbyhöjden i Södra Stockholm. Vi sitter i köket, ett sånt där som ligger i svit med vardagsrummet och väntar på att kaffet ska rinna igenom sitt filter.

Assistenten: Du vill ha socker i kaffet va, Stefan?

Stefan: Ja, jag vill ha socker.

Stefan instruerar sin assistent som ska göra ett par ärenden på stan och rasta de tre basenjihundarna: queenie, Almi och Jack. Svarta och vita snor de runt mina ben och Stefans rullstol.

Jag har alltid varit intresserad av att se tjejer i prekära situationer. På film, när boven har jagat den snälla tjejen, då har jag gått igång lite extra på det. Eller när hon har blivit bunden eller fastagen så har jag alltid tyckte, vilken vacker scen. Men det var först i 33-årslådern som jag vågade erkänna för mig själv att jag gillade sadistiskt våld, sm.

Rädslan för vad assistenterna skulle tycka gjorde att Stefan under lång tid lät bli att bejaka sin sexualitet. Men det var paradoxalt nog just en av hans assistenter som fick honom att öppna upp för de förbjudna känslorna. Hon hade själv en fot i bdsm-världen.

Assistenten: Ha det så bra då, så syns vi sen. Hej då.
 
Det är nu fem år sen Stefan blev öppen om sitt intresse för bondage, dominans och SM. Han säger att han idag känner sig säkrare på sig själv och beskriver det som att han tidigare var hemlös men att han nu har hittat hem.

Men vad handlar det här med BDSM om konkret för Stefans del.

Stefan: Om en tjej till exempel inte gillar vatten  så kan jag fylla badkaret och be henne, i kraft av min dominans, att gå ner i vattnet och sen under vattenytan. Och sen kan det vara att jag beordrar henne att hon ska ner på golvet och  vara min undergivna slavinna.

Reportern: Hur tycker du att det fungerar med ditt funktionshinder?
Stefan: Just det fungerar ganska bra, därför att jag kan ju prata för mig och då är det inga problem med det. Så jag undviker helst att piska, men däremot så gillar jag att binda och sätta fast kvinnor och använda lite olika klämmor på väl valda delar av deras kroppar.

Stefan hämtar det han kallar sin verktygslåda. Och på köksbordet lägger han sen ett efter ett av de redskap som kan komma till användning under en session.

Stefan: Det här är en munkula.

Reportern: Det är som en läderrem med en, inte klotrund men….

Stefan: Kastanjeformad skulle jag vilja säga.

Reportern: Boll som är lite mindre än en knytnäve.

Stefan: Ja den undergivna känner sig ofta väldigt förnedrad när man har en sån där sak i munnen.

Reportern: Och remmarna spänner man åt bak i nacken så att den sitter fast?

Stefan: Exakt. Sen har jag en piska här, en läderpiska. 

Reportern: Det luktar verkligen läder om den.

Stefan: Ja. 

Reportern: Med långa fransar. Det är som ett ganska tjockt skaft och i änden av det så är det som en karbinhake så den kan du fästa i byxhällorna eller?

Stefan: Ja, ungefär, eller i skärpet. Sen har jag en annorlunda typ av piska. Som är gummiaktig.

Reportern: Det är ett plyschklätt handtag och så är det som långa, långa gummisnoddar i änden på det.

Stefan: Gummispagetti.

Reportern: Just det.

Stefan: Skulle jag vilja säga.

Stefan Reitersjö berättar att han träffar sina partners på speciella sm-fester. För att bli insläppt måste man vara klädd i till exempel läder eller gummi. En del gäster kommer iförda endast rep virade runt hela kroppen, säger Stefan och berättar att för egen del brukar han ha skinnbyxor, skinntröja och en särskild väst vid de här tillfällena.  I västens olika fickor har han sina verktyg: piskor, rep och säkerhetsnålar.

Och för att hans assistent ska smälta in vill Stefan att även hon eller han håller sig till klädselföreskrifterna.

Jag ber Stefan berätta hur en typisk festkväll kan se ut.

Först, säger han, är det mingel. Han gör en lov runt lokalen och hälsar på folk han känner. Förutom hög musik börjar man nu även kunna höra smiskljud. Folk drar sig undan till avsides rum men en del väljer att låta sig bindas och piskas på det stora dansgolvet.

Stefan: Jag får kontakt med ett par där som vill att jag ska piska tjejen. Och då får jag helt enkelt avgöra om jag vill det eller inte just den kvällen.

Stefan och hans nyfunna partner går igenom regler för hur sessionen ska få gå till. Det är viktigt att ingen av de inblandade blir överkörd, allas gränser måste respekteras. Därför används såkallade signalord. Signalorden får ersätta stopp, sluta och nej, eftersom just de orden ofta är en del av leken.

Stefan: Då kan man börja med att binda fast tjejen som då är undergiven och sen värmer man upp med lite handsmisk på stjärten. Sen brukar jag i alla fall sätta på henne munkula. Det finns så otroligt mycket man kan göra men jag jag gillar klämmor. Jag gillar att klämma fast grejer på tjejen och hänga grejer i de här klämmorna. Och i vissa lägen så kan det finnas möjlighet att hänga upp tjejen som är fastbunden på ett visst sätt då, naturligtvis.

Reportern: Gör du det här själv eller får du hjälp av din assistent eller hur går det till?

Stefan: Jag hävdar med bestämdhet att assistenten ska kunna hjälpa mig om det skulle behövas vid speciella grejer, men hittills har det inte behövts.

Reportern: Hur ställer sig dina assistenter till det?

Stefan: Jag vet inte det än. Jag har pratat med några av dem och de säger: självklart att vi hjälper till men det är du som måste göra grejen. Alltså, de hjälper till om det är nån speciellt svår knop eller så, så kan de hjälpa till och hålla i nån tråd eller nån av tåtarna. Och det har vi kommit överens om att pröva från situation till situation.

Jag blir väldigt, väldigt lugn och harmonisk efter en sån här session, efter en lek alltså.

Reportern: Hur yttrar sig det?

Stefan: Fysisk harmoni, kan jag säga, rent fysisk harmoni. Mina assistenter märker på mig att jag inte blir lika spattig, jag får ett helt annat lugn i min kropp också.

Reportern: Hur förklarar du det?

Stefan: En gissning skulle kunna vara att det utsöndras så mycket adrenalin i kroppen när jag håller på med det här. Att jag får mer eller mindre en adrenalinkick av det och sen efter en stund när det här adrenalinpåslaget tar slut så blir jag väldigt lugn och harmonisk istället.  

Stefan: Man kan faktiskt använda vardagsföremål i lekarna.

Reportern: Vad är detta?

Stefan: Det är en dammvippa. Den är långsmal med blåa, gula och rosa vippor. Och den använder jag för att kittla den undergivna med. Man stryker den på ryggen, brösten eller magen eller benen eller fötterna eller under fötterna. Så att hon oftast inte kan hålla sig för skratt. Och det är jättejobbigt, det vet alla som blivit kittlade mycket.

Det finns många fördomar och tabun kring bdsm. Och för att Stefan ska slippa få trångsynta assistenter berättar han redan under anställningsintervjun om sitt intresse.
 
Att Stefan är funktionshindrad verkar folk i sm-världen ta med ro. Han tror att det beror på att de som sysslar med bdsm ofta själva stöter på vanföreställningar om sin sexualitet. Det gör att man själv blir mån om att vara fördomsfri.

De få gånger det talas som funktionshinder och sexualitet, handlar det nästan alltid om heterosexuell tvåsamhet och om att skaffa barn. Ofta finns undertoner av att man som funktionshindrad både själv vill och gör bäst i att passa in i en fin och god sexualitet. Och jag frågar Stefan om han tycker att handikapprörelsen är för normalitetsfixerad:

Stefan: Det där är nånting som är en liten käpphäst för mig som jag jobbar mycket med just nu, att få handikapprörelsen att inse att vi faktiskt inte behöver vara så normala, för vi är ju faktiskt inte normala, per definition så är vi inte normala, och då tycker inte jag att vi ska sträva efter nån slags normalitet. Och det är det jag menar helt enkelt att skit i normerna och börja lev era liv så som ni vill leva dem. Börja lev istället för att försöka passa in i samhället. För samhället är inte anpassa för såna som dig och mig, däremot kan vi kräva av samhället att få leva vårt liv.

Reportern: Tror du att vi med funktionshinder har en egen sexualitet som kollektiv eller är det som individer? Hur tänker du kring det?

Stefan: Eftersom det ofta finns hinder ivägen så kan jag tänka mig att det kan finnas en egen sexualitet som kollektiv på det planet. Att vi måste hitta andra sätt att få utlopp för vår sexualitet på. Folk som inte har möjlighet till ett standardsexliv med penetration och hela det kittet kanske kan hitta på egna grejer. Alltså, jag själv är ju väldigt inne på BDSM och den typen av sexualliv. Men det finns hur mycket annan sexualitet som helst ju. Man kan vara en furry, det är dom som gillar pälls, att klä sig som ett gosedjur. Sen har vi många som går igång på att vara fetischister av något slag. Det finns gummigfetischister, det finns läderfetischister. Själv går jag igång på högklackade skor, själv går jag igång på högklackade skor, men det måste vara en kvinna i de skorna också. Så det finns så mycket andra varianter om man bara vågar bejaka sin egen sexualitet. Så har man ett helt spektra att fastna för.
 
Och Nu har det blivit dags för boktips här i Radio Independent Living.

Susanne Berg: Att fitta kommer från ordet fitja och betyder våt ängsmark, strandäng visste jag innan. Men att kuk kanske kommer från kukker, utväxt på en trädstam hade jag faktiskt ingen aning om. Det och annan nyttig kunskap finns att få i RFSU:s böcker ’fittfakta’ och ’kukkunskap’.

Här finns svar på alla de funderingar du någonsin haft - och några av de frågor du inte visste du hade - om ditt och andras kön. Böckerna är så långt från den romantiska bilden av sex du kan tänka dig. Här är det raka rör och pang på rödbetan som gäller. Texterna illustreras av foton som är snarare köttiga än köttsliga och de fördomar vi alla bär på får sig en rejäl törn. Egentligen finns det ingen ’mödomshinna’ som likt ett spänt trumskinn ska spräckas. Däremot finns ett antal små slemhinneveck.

Blod betyder inte heller att det är en så kallad oskuld som är i farten för första gången. Jag drar slutsatsen att blod på lakanet troligare är ett tecken på klumpigt och hårdhänt sex. Luften går också delvis ur myten om pittlängdens betydelse ur annat än rent psykologisk och symbolisk perspektiv. Det tycks snarare som det viktiga är att hitta en partner man passar ihop med både kroppsligt och ur andra perspektiv. Över huvud taget verkar det vara ont om ’hästkukar’. Faktiskt är de flesta män ganska modesta i erigerat tillstånd: sisådär en femton centimeter. Nej, du ska inte mäta från skinkornas överkant, ner mellan benen, runt pungen och ända fram till ollonet. Det är ovansidan som gäller.

Det känns också skönt att veta att vi är lika trots att kvinnor har sitt organ mer på insidan medan män bär sitt mer synligt utanpå. Män får erektion och kvinnor lubrikation. Den ena blir hårdare. Den andra blir våtare. Båda blir kåta.

Allt detta och litet till kan du läsa om i böckerna. Det intressantaste är nog alla texter om orgasm och tips och råd om var du kan pilla, slicka eller trycka på för att njuta fullt ut. Läs och testa dig fram. Böckerna kan beställas via RFSU shoppen på www.rfsu.com (inte .se). Klicka på shoppen och sedan vidare till böcker.

På www.rfsu.se kan du under rubriken material ladda ner broschyren ’Praktika för analsex’. Skriften ger handfasta och nyttiga råd för alla som praktiserar eller vill pröva på analsex något som blir allt vanligare. Både män och kvinnor har lustkänslor kopplade till anus och området däromkring. Män kan dessutom få så kallad prostataorgasm om prostatan, som man kan känna cirka åtta centimeter in i ändtarmen. Återigen är rådet – prova dig fram.

De var Susanne Berg som bläddrat i de tre skrifterna från RFSU. Och förutom det kan vi även meddela att Carol Queen som vi hörde i början på programmet också har ett boktips:  Det är boken: The ultimat guide to sex and disability som går att beställa på: amazon.com

Reporter och producent:
Finn Hellman.
Medverkar gör även:
Susanne Berg, Sebastian Ferrer, Carol Queen och Stefan Reitersjö.

Har du några synpunkter på det här eller något av våra andra program eller vill du tipsa oss om något vi borde göra reportage om? Hör av dig! Mejla eller ring Finn Hellman: finn.hellman@independentliving.org, tfn: 08 506 22 193.