Sammanfattning av seminarium om Taxi för alla
19 mars i Landstingshuset, Stockholm

Efter den inledande presskonferensen konstaterade Adolf Ratzka, projektledare för Taxi för alla från Independent Living Institute, att det var mer än 100 deltagare i salen. Brukare, projektdeltagare, representanter från taxinäringen, politiker, beslutsfattare, representanter från handikapporganisationer och personliga assistenter hade slutit upp omkring detta ämne som uppenbarligen engagerar många.

Taxi för alla-projektet (nedan Tfa), som avslutades per 31 december 2002, förefaller att ha varit mycket lyckat. Efter att pilotprojektet avslutats tog ett försöksprojekt kallat Rullstolstaxi vid. Informationen om ändringarna i samband med detta har varit mycket bristfällig, vilket flera brukare kunde vittna om. Under januari månad fanns inget alternativ till färdtjänsten över huvud taget, uppenbarligen en planeringslapsus från beslutsfattarnas sida.

Vad gäller utvärderingen av Tfa så framkom under dagen följande:

Användarna har under projektperioden blivit fler och fler och de barnsjukdomar som fanns i början har rättats till under resans gång. De som deltagit i projektet som användare av tjänsten var entusiastiska och vittnade om ökad livskvalitet, en helt ny flexibilitet i vardagslivet och ett annat bemötande av taxichaufförerna än de tidigare upplevt med färdtjänstbuss. Flera talare poängterade att resultatet av detta försök visar att dagens regelverk och organisation av färdtjänstbuss inte tar hänsyn till användarnas behov.

De ekonomiska aspekterna diskuterades vid ett flertal tillfällen under eftermiddagen, men här stod ord mot ord. Färdtjänstnämndens Björn Nilsson hävdade att kostnaderna per resa med Tfa var väsentligen högre än med färdtjänstbuss. Stefan de Vylder som gjort projektets ekonomiska utvärdering hävdade att kostnaden per kilometer var väsentligen lägre med Tfa än med färdtjänstbuss. Taxinäringens Claes Löfvenberg hävdade att taxibolagen med vinstmarginal kan erbjuda taxiresor inom Tfa-konceptet för ett väsentligen lägre pris än färdtjänsten.

Det pågående försöket med Rullstolstaxi diskuterades också på seminariet. Färdtjänstnämndens Björn Nilsson hävdade gång på gång att det är fråga om ett fullskaleförsök med 1 500 potentiella användare men fick mothugg från Samtrans' Frederick Schölander som upprepade gånger påpekade att oerhört få användare vet om att detta projekt existerar vilket gör att mycket få använder det. Att projektet ska utvärderas och därefter ligga till grund för den nya upphandlingen är heller inte känt bland brukarna. Ingen information finns på färdtjänstens hemsida, den information Björn Nilsson hänvisar till är en mycket kort notis i färdtjänstens tidning som går ut till alla brukare. Denna notis kan dock knappast anses informera om projektet utan där talas övergripande om att något kommer att ske. Detta intryck bekräftades också av brukare i publiken som inte alls tyckte sig ha fått någon information om Rullstolstaxi. Uppgift om vilka telefonnummer man kan ringa för att beställa sin Rullstolstaxi eller vilka regler som gäller finns t ex inte uppgivet någonstans.

Färdtjänstnämndens ordförande Johan Sjölander fick många frågor från oroliga brukare om framtiden och möjligheten att något av de utprovade projekten kommer med i upphandlingen från 2004 och framåt, möjligen i modifierad form, bl a förekom hot om demonstrationer. Johan Sjölander kom inte med några löften utan hävdade att man skulle "borra i siffrorna" för att få fram beslutsunderlag. Frågan om hur ett relevant underlag ska kunna åstadkommas under en så kort period som två-tre månader och när så få användare vet om att möjligheten över huvudtaget existerar besvarades inte.

Sammanfattningen sammanställd av Susanna Laurin, informationsansvarig Independent Living Institute.