Lagstiftning mot Diskriminering - Rapport från seminarium den 29 april 1999 arrangerat av riksdagens nätverk för handikappfrågor
På åhörarplats i en av riksdagens lokaler fanns ett 50 tal personer - riksdagsledamöter och representanter från Independent Living- och handikapprörelsen.
Sonja Fransson (s) slog an tonen på dagens seminarium med orden "Hur skall en diskrimineringslag se ut?" Mot bakgrund av IL-Sveriges arbete det gångna året och bemötandeutredningens förslag om grundlagstillägg etc verkar det numera blivit allmän sanning att vi skall ha lagstiftning mot diskriminering - frågan är bara hur den skall se ut? Det är i första hand en framgång för människor med funktionshinder och i andra hand för IL-rörelsen som på kort tid vunnit gehör för det som står högst på dagordningen - lagstiftning mot diskriminering.
Riksdagen har på initiativ från Adolf Ratzka, ordförande i IL Sverige, bildat ett nätverk för frågor som rör människor med funktionshinder. IL-rörelsen kontaktade Sonja Fransson mot bakgrund av de motioner till vårriksdagen som talade i IL-rörelsens sak. Ett flertal motionärer bildade ett nätverk i syfte att få upp "handikappfrågor" på dagordningen och belysa handikappaspekten i samhället genom seminarier och information till partikamraterna etc. Det visade sig också att HSO (Handikappförbundens Samarbets Organ) gillade arrangemanget med en tvärpolitisk grupp som kontakt i riksdagen för HSO:s frågor. Nätverket skapar inte partipolitiken, fortsatte Sonja. Därför är det viktigt att kontakterna direkt med partierna fortlöper. Nätverket består idag av:
- Sonja Fransson (s)
- Barbro Westerholm (fp)
- Tomas Julin (mp)
- Margaretha Andersson (c)
- Kenneth Johansson (c)
- Birgitta Sellén (c)
- Marietta de Porbaix-Lundin (m)
- Ester Lindstedt-Staaf (kd)
- Lena Olsson (v)
Flera ledamöter arbetar i riksdagen direkt med nätverkets frågor. Andra har genom anhöriga eller tidigare yrkesliv erfarenhet av området. Nätverket får gärna växa, sade Sonja.
Sonja presenterade Anders Karlsson, Lars Lööw, Stefan Käll och Paul Lappalainen som dagens talare. Alla är jurister med olika erfarenhet av dagens tema (närmare presentation följer under respektive anförande nedan.) Inledde efter Sonja gjorde dock Bengt Lindqvist, fd stadsråd och ansvarig för Bemötandeutredningen:
Bengt drog upp två huvudlinjer i sitt anförande - den internationella situationen och situationen i Sverige med koppling till Bemötandeutredningen som Bengt presenterat under våren. Bengt befann sig i talande stund på resa mellan två länder, Frankrike och Tyskland. Bägge länderna avser att skärpa lagstiftningen på handikappområdet med avseende på funktionshindrades mänskliga rättigheter. I Frankrikes krävs en översyn av en 25 år gammal lag. I Tysklands fall skall Bengt under en 3-dagars konferens vara med och diskutera hur man kan utveckla tillämpningen av tillägget i tysk grundlag som talar om att inte missgynna människor med funktionshinder. Två exempel av många på att frågan om diskriminering av funktionshindrade har nått status som mänskliga rättigheter, menade Bengt.
Som ett tungt bevis i frågan berättade Bengt att FN, Förenta Nationerna, slagit fast att diskriminering av funktionshindrade är en fråga om mänskliga rättigheter. Ingen land kan numera komma undan sitt ansvar. Alla samhällsområden bevakas av FN:s expertkommittéer och liknande organ. Den politisk sammansatta kommissionen inom FN bevakar att de 22 standardreglerna efterlevs. Varje avvikelse är att betrakta som diskriminering/en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Många länder inom FN har antagit ny diskrimineringslagstiftning. Dessvärre har på flera håll stora gap öppnat sig mellan lagens avsikt och det som verkligen sker.
För Sveriges del konstaterade bemötandeutredningen att domstolstrotset börjar anta närmast groteska former. 25% av domarna verkställs ej. Ända sedan 1989 har frågan utretts i olika former - fyra rapporter under 90-talet. Helt oacceptabelt, sade Bengt med eftertryck.
En viss förvåning har märkts hos riksdagens jurister över den tekniska lösningen grundlagstillägg i Bemötandeutredningens förslags. Ett traditionsbrott i rättsutvecklingen som syftar till att för första gången i svensk historia ge funktionshindrade människors samma rätttsstatus som icke funktionshindrade. Om inte rätten finns i grundlagen går det inte att vinna gehör för detaljlagstiftning fortsätter Bengt. Bemötandeutredningen slår fast att vänligt bemötande inte räcker långt om resultatet uteblir. Ställningen hos den enskilde måste stärkas genom grundlagstillägg.
Bemötandeutredningen föreslår inte ett rättsligt bindande tillägg utan ett normerande. Risken är överhängande att en skrivning som är rättsligt bindande lätt fastnar i tolkningar om vad som är ett funktionshinder etc. En normerande skrivning anger istället en tydlig och klar vilja som visar vägen för detaljlagstiftning på områden. Bengt nämner den nyligen antagna lagen om diskriminering på arbetsmarknaden som ett exempel. IT-området är ett helt oreglerat område som skulle kunna stå närmast i tur. Man skulle t o m kunna gå så långt att man tillskapar en allomfattande lag i likhet med ADA, Americans with Disabilities Act, avslutade Bengt.
Anders Karlsson jurist på HO, handikappombudsmannen delade upp diskrimineringsproblematiken i en frågan om fördomar och en frågan om tillgänglighet. Fördomar drabbar många andra grupper men frågan om tillgänglighet är unik för funktionshindrade med några få undantag. Tillgänglighet är ofta något som direkt kopplas till stora kostnader och blir därmed ogenomförbart men borde inte ses på det sättet menade Anders. HO har nyligen undersökt tillgängligheten till landets länsrätter med nedslående resultat. Den enskilde har rätt att kräva muntlig förhandlig i länsrätten vilket är omöjligt i otillgängliga rättssalar. Enkelt, och till en relativt låg kostnad, skulle man t ex kunna installera en hörselslinga som genomgående var en stor brist.
Anders lyfte fram USA, Storbritannien och Australien som exempel på föregångsländer vars lagstiftning med sanktionerade krav givit konkreta resultat. USA och Australien arbetar med så kallade standards, krav som ställs upp för en viss samhällssektor. Inom givna tidsramar skall viss tillgänglighet skapas. Ett bra och flexibelt system som kan justeras både i tid och omfattning om så behövs, menade Anders.
Det som talar mot att en antidiskrimineringslagstiftning skall vara generell är det gigantiska förarbetet som krävs vilket i sin tur kan göra att lagen hinner föråldras före ikraftträdande. En lagstiftning som koncentrerar sig på sektorer blir mer lättarbetad och kan påbörjas redan idag i form av förordningar från regeringen till länsrätterna t ex.
Anders avslutade med uppmaningen att inte det stora arbete som ligger framför regering och riksdag på detta område inte skall hindra att mått och steg kan vidtagas redan idag.
Tills sist lyfte Anders fram den nya antidiskrimineringslagstiftningen på arbetsmarknadsområdet som ett exempel där hälsan tiger still.
Stefan Käll, jurist med bakrund i både IL-rörelsen och Handikapprörelsen samt av egen verksamhet inom området inledde med ett par definitioner. Diskriminering är liktydigt missgynnande. S k positiv särbehandling får förekomma så länge det är förenligt med vissa handikapppolitiska mål. Stefan nämner också sitt deltagande i nuvarande utredning om HO samt arbetet i gruppen för arbetsmarknadslagen. I en icke offentlig grupp med jurister från rörelsehinderförbunden verkar Stefan just nu för ett lagförslag på diskrimineringsområdet. Gruppen fokuserar på fyra huvudområden:
- Service- och näringsverksamhet, privat och statlig.
- Miljö och byggnation.
- Kommunikation - färdmedel såväl som telefoni, IT-teknik o dyl.
- Myndighetsutövning och lagstiftningsmakten.
Människor med funktionshinder har störst behov av fysisk och psykisk tillgänglighet. Även privatekonomin kan vara ett hinder i vissa fall. Attitydproblemet är inte den stora frågan enligt Stefan.
Arbetsgruppen har studerat alla former av möjliga påföljder vid diskriminering. Så här långt förefaller en blandning vara det bästa. Effektivt vore t ex att stat och kommun i sin tillståndsgivning infogar klausuler som täcker funktionshindrades behov. Tillståndet för SL:s busstrafik skull t ex kunna villkoras på detta sätt med indraget tillstånd som påföljd vid diskriminering. I nuläget har en 21 år gammal lag som borde skapat full tillgänglighet till bustrafiken fortfarande inte gett effekt.
Stefan återkopplar till frågan om domstolstrots som Bengt Lindqvist berörde. I sitt dagliga värv möter Stefan exempel på undflyende tjänstemän inom stat- och kommun som medvetet undviker konflikten mellan det rättsliga intresset och handläggningen av frågan. Ett annat exempel på hur tjänstemän i mångt och mycket tagit över rättsutvecklingen är frågan om bilstöd. RFV, Riksförsäkringsverkets Allmänna råd har under 90-talet förändrats till den sökandes nackdel trots att lagtexten som Allmänna råd grundar sig på är densamma. Stefan fick för en klients räkning nyligen rätt i domstol som menade att lag gäller, inte Allmänna råd. Det kan vara ett trendbrott på områden trodde Stefan. RFVs agerande är ett flagrant exempel på diskriminering. Kommer vi inte till rätta med det här är Sverige ett U-land avslutade Stefan Käll.
Lars Lööw, tillträdande generaldirektör för HO, ordförande för HSO och med bakgrund som förbundsjurist i RBU var näste man på talarlistan. Lars satte fingret på att diskriminering, som en fråga om mänskliga rättigheter, är ny ur svenskt perspektiv. Som exempel på att insikt saknas hänvisade Lars till Bemötandeutredningens särskilda yttrande från Landstingsförbundet. De säger att tillgänglighet är en fråga ekonomiska resurser utan att nämna något om "den mänskliga rättigheten".
Att samhällsinformation inte är tillgänglig för alla grupper lyfte Lars fram som en oacceptabel verklighet.
Som grund för att ny lagstiftning mot diskriminering behövs finns det faktum att nuvarande lagar inte ger effekt. Samhällssektorerna tar inte det ansvar som krävs. En mycket tydligare ansvars- och finansieringsskyldighet skulle åligga dem.
Lars betonar att det även är diskriminering att inget göra åt sakernas tillstånd. Det vore enkelt att börja direkt med t ex dörrar som är ett av dagens stora tillgänglighetsproblem.
Lars står bakom idén om grundlagstillägg mot diskriminering av funktionshindrade. Men det är inget skäl att anta den normerande modell som Bemötandeutredningen föreslår bara för att andra alternativ kräver omfattande utredningar. Lars förordar sektorsövergripande lagstiftning och en bred definition av begreppet funktionshinder för att inte exkludera några grupper.
Siste man vid podiet är Paul Lappalainen, jurist, och inbjuden som konsult för IL-rörelsen. Paul är fritidspolitiker för miljöpartiet och arbetar bl a med frågor om integration, etnisk diskriminering, sexuell läggning och funktionshinder.
Problemet är inte attityder utan människor beteenden, menade Paul. Det är långt allvarligare om t ex en arbetsgivare inte anställer en person trots sitt gillande än om en person ogillas men anställs ändå. Allmänt sett har Sverige en missriktad vävillighet som får diskriminerande effekter. Välutbildade flyktingar får inte arbeta utan skall "tas om hand" t ex. De kunskaper många har anses inte vara fullvärdiga p g a härkomsten. Utgångspunkten i arbetet mot diskriminering måste därför vara mänskliga rättigheter.
USA, Canada och Nya Zeeland har lagstiftning på handikappområdet som bygger på mänskliga rättigheter. Det är bra men inte alltid tillräckligt. Idealiskt vore enligt Paul en blandning av Canadas breda lagstiftning kombinerat med delar av USA:s lag ADA.
Paul kommenterade frågan om domstolstrots med konstaterandet att man inte rår på domstolstrots med lagar mot diskriminering.
Frågan hade tidigare väckts om lagstiftning mot diskriminering skall vara straffsrättslig eller civilrättslig. Eftersom straffsrättsliga lagar har så höga beviskrav är det många gånger omöjligt att vinna terräng den vägen, menade Paul, vilket talar för civilrätten.
Paul varnar också för övertro på grundlagstillägg. I 20 år har diskriminering p g a ras funnits i grundlagen, mer eller mindre verkningslöst. Antagligen var det bara så att Sverige villa visa omvärlden att man tagit FN:s konvention i frågan från slutet av 60-talet på allvar och ändrat grundlagen.
Tillståndsgivning mot diskriminering tyckte Paul var en god idé. Även avtal om upphandling i offentlig regi kan förses med antidiskrimineringsklausuler. Den upphandlingen är värd flera hundra miljarder årligen. Om bara 5 procent av företagen ändrar sitt beteende har man uppnått någonting, avslutade Paul.
Kommenatar från artikelförfattaren: Det kan nog vara talarnas mening att man behöver höra deras anföranden i sin helhet för att full förståelse skall uppnås. Av det skälet kan det vara svårt att sammanfatta de många gånger ordrika och teknisk avancerade juridiska resonemangen. Hör gärna av dig till Stilettens redaktion om du vill ta del av anförandena i sin helhet.
Efter 15 minuters paus följde en frågestund med talarna i panelen. Brottstycken med ny information och förtydliganden följer nedan:
Grundslagstillägg mot diskriminering med koppling till sanktioner enligt brottsbalken har förts fram i förslag och nämnts under dagen. Panelen berättade att regeringskansliets jurister m fl invänder mot förslaget p g a att det inte finns någon påföljd i brottsbalken som är tillämplig varför det skulle försvåra en sådan lösning. Ett annat motargument är de ekonomiska konsekvenser den skyldige kan drabbas av. I sammanhanget nämns också de kraftiga påföljder som kan bli följen även vid omedveten diskriminering.
Ett argument som talar för straffsrättslig lagstiftning är det relativt sätt billigare processkostnader för den klagande jämfört med civilrättsmål. Exempel på rättstillämpning i andra länder visar att dock att civilrättslig lagstiftning ger fler fällande domar. Länder med straffrätt visar extremt få fällande domar vilket också tas som intäkt för att diskriminering inte förekommer.
Advokat Percy Bratt menar att regeringen skall markera straffansvar för kommunernas politiska nämndemän som ett sätt att råda bot på domstolstrotset. Ett förslag som vinner gehör i panelen.
Adolf Ratzka talar om "de facto" diskriminering. Om en stentrappa verkligen är i vägen för någons framfart så är det ingen tvekan om att så är fallet. Även om det i lagtekniska sammanhang rubriceras som indirekt diskriminering eller oavsiktlig diskriminering så är det likafullt diskriminerande och skall åtgärdas. Likaså Adolf förslag vinner gehör i Panelen.
Ordet missgynnas i grundlagen skulle kunna ha den fördelen jämfört med full delaktighet och jämlikhet att särlösningar kan accepteras i mindre grad. Det råder ju ingen tvekan om att de som använder t ex färdtjänst idag missgynnas i sitt resande jämfört med dem som kan åka med allmänna färdmedel. Men med särlösningen färdtjänst kan man argumentera för att full delaktighet och jämlikhet uppnås. Därför kan missgynnas vara ett bättre ordval fortsatte Adolf Bengt Lindqvist replikerade att Bemötandeutredningens formulering valdes bl a för att det kan vara en politiskt möjlig väg. Men termen missgynnas skall tas under beaktande på nytt.
En synpunkt som kom i dagen från panelen var att ingen idé på lagstiftningsområden sannolikt är så enkel att genomföra att det skulle gå särskilt fort. Handikapprörelsen måste sacceptera att hur vi än gör måste det göras stegvis.
Som en följd av att rättighetslagen LSS inte efterlevs diskrimineras ofta anhöriga. Ett förbisett faktum.
Med Stöd av en Sifo-undersökning, gällande anpassning av bussar, kan man konstatera att allmänheten redan har en attityd som välkomnar funktionshindrade i det allmänna transportnätet.
Av strategiska skäl är det viktigt att observera när andra länder gör förändringar i lagen som kan gynna utvecklingen i Sverige. Kan vi hitta gemensamma nämnare mellan olika grupper och få diskrimineringsfrågorna att bli mer generella ger det större genomslagskraft. Det är viktigt att vi betänker att vår grupps krav på rättigheter många gånger är på den nivå där andra redan har sina självklara rättigheter.
För att inte "slå undan benen" för oss själva måste vi klargöra att särlösningar av typen personlig assistans är av godo. Vi behöver både den typen av lösningar för enskilda behov och övergripande lagar för att fullt ut komma in i samhället.
Vi måste också ha klart för oss att politiker har intressen som strider mot våra strävanden. Därför är det mycket viktigt att vi fortsätter med en kraftfull lobbying från handikapprörelsen.
Our sponsors
