IL 25 år dokumentation - Modeller, milstolpar och landvinningar: slutfråga

Den största utmaningen överhuvudtaget för Independent Living - både i Sverige och kanske även runt om i världen även om jag nu svarar för Sverige – är att få med den nya generationen. Människor som växt upp med personlig assistans, tar det för givet och tycker att nu är det så pass bra det kan bli. Jag har min personliga assistans och jag har färdtjänst och det är livet på något sätt. Nej, det behövs mycket, mycket mer än så. Det tycker jag är den största utmaningen.

Det finns flera aspekter på det. I Sverige tror jag att det är viktigt för Independent Livingrörelsen att ta fler initiativ, att återta initiativet i debatten och att föra utvecklingen framåt. Det känns som att det är brist på visioner, att man reagerar på saker mer än att man har klart för sig vart man ska. Det är väl en debatt vi måste ha, en diskussion och en process. Independent Livingrörelsen är litet svag har jag en känsla av. Den skulle kunna vara starkare. Vi skulle kunna dra mer nytta av de erfarenheter som finns. Det är en tydlig och stark ideologi som Independent Livingrörelsen ändå har.

Jag vågar inte göra annat än att hålla med både Cecilia och Emma här. Man blir så upptagen av assistansen så man glömmer det socialpolitiska arbetet. GIL har ju sedan tidigare två föreningar, en ideell och en ekonomisk. Den ekonomiska föreningen bedriver personlig assistans medan den ideella föreningen bedriver socialpolitiskt arbete. Detta har tyvärr inte fungerat så bra utan nu ska vi göra en sammanslagning för att få mer luft under vingarna och arbeta mer socialpolitiskt. Vi fokuserar på ett yngre brukarbestånd. Vi vill sprida det ner till dagens generation som tar assistans och reformen för givet. Det är två områden som är viktiga att fokusera på, framför allt det socialpolitiska arbetet.

Vår stora framgång på personlig assistansområdet har också blivit vårt största handikapp. Independent Livingrörelsen i Sverige förknippas endast med personlig assistans. Det har vi lyckats bra med. Nu vill vi gå vidare men vi anses inkapabla att gå vidare eftersom vi sysslar enbart med personlig assistans. Tankesättet, att ta ansvar för sitt eget liv, att våra kunskaper gör oss till experter att lägga fram förslag även på andra samhällsområden, det har vi inte lyckats med. I andra länder däremot – som vi kommer att se på eftermiddagen – har rörelsen lyckats mycket bättre på detta. Där har företrädare för rörelsen lyckats klättra upp i samhällsstrukturen och få viktiga politiska positioner och genomföra reformer i Independent Living anda. Det borde vi också försöka satsa på här i Sverige.