"Låt hjälpmedelsanvändare själva avgöra sitt eget bästa"
Sjukvård. Många köper sina hjälpmedel själva utanför landstingens system. Har man råd får man större utbud, bättre kvalitet och bemötande. Genom att skapa en ny modell för detta, hämtad från assistansersättningen skulle hjälpmedelsanvändarna få större självbestämmande och högre livskvalitet, oavsett storlek på plånboken.
Publicerad: 11 februari 2015 i dagenssamhalle.se
”Ingen ska kunna köpa sig bättre offentlig vård” återger mångas inställning mot att plånboken ska avgöra vårdkvaliteten och den slutsatsen drar även Statens medicinsk-etiska råd, Smer, (DN 29/1). Men det finns redan privata system vid sidan av de skattefinansierade.
Häromdagen utannonserades 21 rullstolar på annonssajten Blocket.se. Många köper sina hjälpmedel själva utanför landstingets system. Har man råd får man större utbud, bättre kvalitet och bemötande. Man är kund, inte en passiv mottagare. Kan samma effekt åstadkommas även med offentlig finansiering? Här följer några funderingar med hjälpmedelsförsörjningen som exempel.
Hjälpmedelsförsörjningen är utbudsstyrd, man får det som finns (i hjälpmedelscentralens förråd och på landstingets hjälpmedellista). Motsatsen är efterfrågestyrning där kunden väljer efter sina behov och prioriteringar bland konkurrerande produkter i en marknad med många säljare. Ett exempel är livsmedelsmarknaden med en uppsjö av produkter från olika länder, företag och kvaliteter, förpackade, utannonserade och prissatta för att locka kunderna. Produkter som inte efterfrågas försvinner, andra lanseras i stället i förhoppningen att de bättre möter kundernas behov.
I ett utbudsstyrt system är jag ”brukare” och får anpassa mig och mina behov till systemets begränsningar. Jag kan önska ett visst hjälpmedel, men föreskrivaren beslutar utifrån landstingets begränsade sortiment. Ett tag hade jag svårigheter att få en ventilator som kunde tas med i en flygplanskabin. Då fanns inga bärbara ventilatorer med godkända batterier på landstingets lista. För att utprova en viss elrullstol i en timme fick jag sist vänta i fyra månader.
Hur kan man omvandla dagens hjälpmedelsförsörjning från utbuds- till efterfrågestyrning? Hur kan brukare bli kunder? Som komplement till dagens ordning föreslår jag ett kontantstöd från Försäkringskassan för inköp, anpassning och service av hjälpmedel för de som vill ha alternativ till landstinget. Som modell för behovsbedömning, ansvarsfördelning mellan landsting och Försäkringskassan och administration kunde FK:s assistansersättning stå. Jag ser de här fördelarna:
- Hjälpmedelsförsörjningen skulle bli mer konkurrensutsatt och effektiv.
- Utbudet av produkter skulle öka avsevärt.
- Oberoende av respektive landstings ekonomi och prioriteringar.
- Företag som ger information och råd, anpassning och service skulle etablera sig.
- Snabbare produktutveckling genom marknadssignaler från användaren, inte föreskrivaren.
- Användare motiveras till att skaffa sig information, kontakter och expertis.
- Hjälpmedel man själv valt brukar vara mer ändamålsenliga, vårdas bättre och hålla längre.
- Personligt ansvarstagande, självbestämmande och högre livskvalitet genom bättre hjälpmedel främjas.
Principen är att med samhällets nuvarande utgiftsnivå öka hjälpmedelsanvändarnas självbestämmande. Det finns naturligtvis många frågor obesvarade, men ett första steg vore att uppskatta de troliga samhällsekonomiska effekterna av hjälpmedelsersättningen.
När allmänna pensionssystemet kom till på 40-talet sa dåvarande socialminister Gustav Möller: “Det var pengar som saknades, inte kunskap och inte omdöme. Man kunde, kort sagt, ha förtroende för medborgarna". Är det inte dags att även hjälpmedelsanvändare får förtroendet att kunna avgöra sitt eget bästa?
Adolf Ratzka 2015-02-11
Our sponsors
