I utredningen föreslås att nuvarande timschablon för ersättningen för personlig assistans görs om till en grundschablon per timme med i huvudsak samma innehåll som idag men med kraftigt reducerat belopp. Grundschablonen föreslås också täcka kostnader vid ordinarie assistents sjukfrånvaro som hittills bekostades av kommunerna. Utredningen föreslår också en tilläggsschablon som ska kunna beviljas assistansberättigade som har särskilt stort behov av assistans på nätter och helger och som inte fyllt 65 år. Vidare föreslår utredningen att kraven på anordnaren av personlig assistans stärks genom ett lagstadgat krav på ett skriftligt avtal mellan brukaren och anordnaren och att avtalet ska behandla ett antal punkter av betydelse för assistansens kvalitet och brukarens inflytande.
Utredningens förslag om krav på avtal mellan den assistansberättigade och anordnaren stärker brukarens position gentemot anordnaren och välkomnas av ILI. Däremot avvisar vi förslag som medför en betydligt lägre ersättningsnivå som sannolikt medför att
Att äldre assistansberättigade inte ska kunna få schablontillägget är stöttande diskriminerande. Följden kan bli att
Sveriges regering fick nyligen kritik från FN för omtolkningar i assistanslagstiftningen. Omtolkningarna har lett till att många människor förlorat rätten till personlig assistans helt eller delvis. Ofta med graverande följder för sina möjligheter att arbeta, ta hand om sina småbarn och delta i samhället på lika villkor. Utredningens förslag om lägre ersättningsnivå kommer att förstärka den onda cirkeln.
Även om det skulle visa sig att Försäkringskassan sparar genom lägre ersättningsnivåer, så är det inte säkert att skattebetalare sparar i slutändan om neddragningarna skulle leda till färre anställda. Assistansbranschen sysselssätter f n ca 50 000 personer (omräknad på heltid) av vilka en större del skulle haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden med ett beroende av socialtjänsten som följd. Om neddragningar i assistansen fortsätter, ökar också rösterna för ett återinförande av institutionsboende i Sverige. Det vore ett stort bakslag för nationens anseende och framför allt en tragedi för tusentals medborgare med funktionsnedsättningar. Dessutom kan de avsevärt neddragna ersättningsnivåerna tvinga bort egna arbetsgivare och mindre kooperativ och bolag.
Fil dr Adolf Ratzka