Lag om införande av LSS, lagen (1993:387) om stöd och service)
* Rubrik: Lag (1993:389) om assistansersättning
* Utfärdad: 1993-05-27
* Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1702
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller föreskrifter om ersättning av allmänna medel till
vissa funktionshindrade för kostnader för personlig assistans
(assistansersättning).
2 § Frågor om assistansersättning handläggs av Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna.
Beslut om assistansersättning fattas av den allmänna försäkringskassa där
sökanden är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt
åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Assistansersättning
3 § Den som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade har, utom i fall som anges i 4 §, rätt att få
assistansersättning enligt denna lag om han
-- inte har fyllt 65 år, och
-- har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i
genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.
Personlig assistans har i denna lag samma betydelse som i 9 § första stycket
2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
4 § Assistansersättning lämnas inte för tid då den funktionshindrade
1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett
landsting,
2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun
eller ett landsting, eller
3. bor i en gruppbostad.
Ansökan och beslut m. m.
5 § Ansökan om assistansersättning skall göras skriftligen hos den allmänna
försäkringskassa som anges i 2 § andra stycket. Försäkringskassan får uppdra
åt en annan försäkringskassa att handlägga ärendet.
Om någon hos en kommun har ansökt om biträde av personlig assistent eller
ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade, skall kommunen, om den enskilde kan
antas ha rätt till assistansersättning, anmäla detta till den
försäkringskassa som anges i 2 § andra stycket. I sådant fall skall
försäkringskassan även utan ansökan pröva frågan om assistansersättning.
Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader
före den månad då ansökan eller anmälan gjorts.
6 § Assistansersättning skall beviljas för ett visst antal timmar per vecka,
månad eller längre tid, dock längst ett år, då den enskilde har behov av
personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare
föreskrifter om beräkning av assistansersättningen. Lag (1993:1342).
7 § Rätt till assistansersättning för den som erhåller sådan ersättning
skall omprövas sedan två år förflutit från det att frågan om rätt till
ersättning senast prövades och vid väsentligt ändrade förhållanden.
Ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden skall
gälla från och med den månad då anledning till ändringen uppkom.
8 § Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om någon har rätt till
assistansersättning men det finns sannolika skäl för att sådan rätt
föreligger, skall försäkringskassan besluta att ersättning skall betalas ut
med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse för den
funktionshindrade. Detsamma gäller om det står klart att rätt till
assistansersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas
utan betydande dröjsmål. För sådan ersättning får föreskrivas särskilda
villkor.
Om det senare bestäms att assistansersättning inte skall lämnas eller skall
lämnas med lägre belopp, är den ersättningsberättigade inte skyldig att
betala tillbaka utbetald ersättning i andra fall än som anges i 16 §.
9 § Den som erhåller assistansersättning skall, om förhållandena ändras så
att rätten till ersättningen påverkas, genast anmäla detta hos
försäkringskassan.
Om den som erhåller assistansersättning har legal ställföreträdare enligt
föräldrabalken gäller upplysningsskyldigheten i stället denne.
Utbetalning
10 § Assistansersättning utbetalas månadsvis med belopp som motsvarar
kostnaden för assistansen under det antal beviljade assistanstimmar som
assistans lämnats. Assistansersättning utges dock högst med det belopp per
timme som regeringen fastställer för varje år.
Som kostnad för personlig assistans anses inte i något fall ersättning som
den enskilde själv lämnar
1. till någon som han lever i hushållsgemenskap med, eller
2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som
överstiger den tid som anges i 2--4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i
husligt arbete.
Utbetalning av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett
beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för större
avvikelser skall då ske senast andra månaden efter den då den preliminära
utbetalningen skett. Slutavräkning skall ske senast två månader efter
utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats. Lag
(1994:1702).
11 § Om den ersättningsberättigade genom kommunen fått biträde av personlig
assistent får försäkringskassan besluta att assistansersättningen skall
betalas ut till kommunen i den utsträckning den motsvarar kommunens avgift
för assistansen.
12 § Om en ersättningsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet,
långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande
orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersättningen, får
försäkringskassan besluta att ersättningen skall betalas ut till en kommunal
myndighet eller till någon annan person för att användas till kostnader för
personlig assistans till den ersättningsberättigade.
Handläggning m. m.
13 § Frågor som avses i 6--8 §§ skall inom försäkringskassan avgöras av
socialförsäkringsnämnd.
14 § Den kommun i vilken den som ansöker om eller erhåller
assistansersättning är bosatt skall, om det inte är obehövligt, höras i
ärenden enligt denna lag.
15 § Beslut om assistansersättning och beslut enligt 11 och 12 §§ skall
sändas till den kommun inom vilken den enskilde bor.
Återbetalning
16 § Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av
assistansersättning, om den som erhållit ersättning eller hans
ställföreträdare genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att
underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på
annat sätt har förorsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller med ett
för högt belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp och den som erhållit ersättning eller
hans ställföreträdare skäligen borde ha insett detta. Om det finns särskilda
skäl får försäkringskassan efterge kravet på återbetalning helt eller
delvis.
Vid en senare utbetalning till någon som skall betala tillbaka ersättning
enligt första stycket får kassan hålla inne ett skäligt belopp i avräkning
på vad som har lämnats för mycket.
Överklagande m. m.
17 § Föreskrifterna i 20 kap. 10--13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt
överklagande av försäkringskassas och domstols beslut skall tillämpas i
ärenden om assistansersättning.
Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har fattats av en
tjänsteman i ett ärende om skyldighet att återbetala assistansersättning
skall göras av socialförsäkringsnämnden, om det belopp som utbetalats för
mycket överstiger 10 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring.
Ett beslut i ett ärende om assistansersättning skall gälla omedelbart, om
inte något annat anges i beslutet.
Övriga bestämmelser
18 § I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter
i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen
18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,
20 kap. 8 och 9 §§ om uppgiftsskyldighet.
Our sponsors
