Stiletten var STIL-kooperativets organ som gavs ut i pappersform fram till 2011. 1986 kom dåvarande verksamhetsledaren Bengt Elmén på idéen att samla våra frekventa utskick till medkämparna och medlemmarna och allmänheten i ett nyhetsbrev med detta vassa namn. Stilettens uppgift var att hålla dem informerade om
Stiletten användes för att lansera STIL som en början till en medborgarrättsrörelse av personer med funktionsnedsättningar och för att förklara varför vi som levde med kommunal hemtjänst och boendeservice ansåg oss diskriminerade och exkluderade från stora delar av det som andra medborgare såg som ett vanligt liv. Att studera, arbeta, ha relationer, bilda familj, men även enkla saker som att sköta ärende i stan, att bjuda in vänner, göra utflykter eller resa på semester var för oss svårt eller omöjligt med den begränsade och oförutsebara assistansen vi fick av hemtjänst eller boendeservice. Vi kände oss omyndigförklarade och omhändertagna utan självbestämmande, utan valmöjligheter och utlämnade till andras beslut och villkor. Vi var andra och tredje klassens medborgare men ytterst få människor förstod det. Stiletten skulle sprida fakta, förmedla vår upplevelse av socialpolitikens hårda verklighet, utveckla sambandet mellan medborgarrätt, självbestämmande och personlig assistans. Stiletten skulle påverka socialpolitiken i riktning mot mer självbestämmande på alla plan för personer med funktionsnedsättningar.
Visst, vi åstadkom mycket. Genom oss har “personlig assistans” blivit ett vedertaget begrepp och en statlig socialförsäkringsförmån med kontantstöd direkt till den försäkrade. Den ursprungliga LSS lagen som kom 1994 genomsyrades av Independent Living-filosofin och språkbruket. Viktiga administrativa rutiner togs direkt från den praxis som STIL hade utvecklat i samarbete med kommuner sedan 1987. Men idag, snart 35 år efter att vi började försöksprojektet, för vi fortfarande samma kamp: samhällets oförståelse och ointresse, politikens prioriteringar och vår grupps resignation är i stort sett oförändrade. Därmed är Stiletten-samlingen fortfarande högaktuell. Den ger oss insyn om drivkrafterna bakom den medborgarrättsrörelse vi hoppades bygga i Sverige.
Efter Bengt tog jag över som Stilettens redaktör. Efter mig kom Sonja Ek och därefter Roland Ewers. Jag tyckte om att skriva för Stiletten, experimenterade gärna med grafiska effekter – i den mån det var möjligt på Macintosh på den tiden. Av några vänner som kunde teckna fick jag hjälp med att gestalta politiska karikatyr. För att markera att personer med funktionsnedsättningar är experter på sina behov införde jag en asterisk (*) efter artikelförfattarens namn. Författarens erfarenhet och perspektiv skulle vara tydlig för läsaren.
Samlingen är inte komplett. Det saknades ett dussintal nummer i mitt privata arkiv. Om du råkar veta var de saknade Stiletten finns, var god hör av dig till mig.
Adolf Ratzka i januari 2021