Personal Assistance

Persönliche Assistenz ist eine hochqualitative und kostengünstige Alternative zu Wohneinrichtungen und ambulanten Diensten, laut Adolf Ratzka - eine Behauptung, die er mit den über 20-jährigen schwedischen Erfahrungen mit persönlicher Assistenz belegt. Den Hauptwiderstand gegen persönliche Assistenz in Deutschland sieht er in den Eigeninteressen der Wohlfahrtsverbände und dem noch weitverbreiteten medizinischen Bild von Behinderung.

Kapitel 2 ur boken: Perspektiv på personlig assistans, Brusén Peter, Flyckt Karin (red.), Gothia Förlag 2012 Adolf Ratzka Välviljans förtryck Socialpolitiken styrs vanligtvis inte av dem vars liv den påverkar, utan av politiker och tjänstemän utifrån politiska hänsynstaganden och en nödvändigtvis begränsad kännedom om andra människors livsvillkor. Det gäller framför allt oss personer med omfattande funktionsnedsättningar som för vår överlevnad är beroende av andra människors praktiska insatser i det dagliga livet, exempelvis med uppstigning, påklädning, toalettbesök, duschning. Ju större vårt beroende är, desto självklarare tar sig omgivningen rätten att ha åsikter om vad vi behöver och desto mindre har vi som berörs att säga till om när det gäller hur vi vill leva våra liv och vilka samhällsinsatser vi behöver. Som resultat ser vi ofta lösningar och tjänster som Resultaten av lösningarna gör oss mer beroende av andra istället för oberoende.

Institution, home care or migrant care workers are the options available for people with disabilities in Taiwan. Migrant care workers come from other Asian countries and work under difficult conditions. Since 2008, however, inspired by Japan, there is one user cooperative with about ten assistance users.

Chapter 2 Perspectives on personal assistance, Brusén Peter, Flyckt Karin (ed.), Gothia Förlag 2012 Adolf Ratzka Benign oppression Social policy is rarely made by the people whose lives it affects. Rather, it is formulated based on political considerations by politicians and bureaucrats who, by necessity, have limited knowledge of the conditions of other people’s lives – especially regarding those of us with extensive disabilities who depend on other people to survive and require practical assistance with activities of daily living such as getting out of bed, dressing, personal hygiene and bathing. The greater our dependence, the more others assume they are entitled to have opinions about our needs and the less those of us affected have a say in how we want to live our lives and what social resources we need. As a result, solutions and services often make us more dependent on others rather than independent.