Stefan Pelc, Sweden

Anföranden lördag 29 november 2008: Slutbetänkandets konsekvenser för egna arbetsgivare

Nya lagändringar och regelskärpningar förändrar bilden av den svenska modellen kring Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade – LSS. Det kommer att ske förändringar för alla som är beviljade assistans eftersom stora besparingar är på gång inom vårt område. Men frågan är vad man sparar?

LSS-kommittén presenterade sitt slutbetänkande och sina förslag till förändringar av LSS under sensommaren. Betänkandet innehöll en mängd olika förslag som syftar till att förbättra kvaliteten på personlig assistans. Påtagligt i betänkandet är dock föreslagna nedskärningar och besparingsåtgärder. Den totala åtgärdsplanen beräknas minska kostnaderna med 3 miljarder under åren 2010-2013. Vi brukare förstår ganska snabbt att detta kommer påverka våra liv med en sådan målsättning.

Till en början framfördes kritik och oro kring förslagen från handikapprörelsen och intresseföreningar men därefter har det varit ganska tyst. Mycket av tystnaden verkar bero på att många organisationer har ägnat tiden till att kalkylera och fundera på vad de nya regeländringarna kan få för effekt.

Några assistansberättigade som har fått det svårare redan innan assistanskommitténs lämnade sina förslag på nedskärningar är de egna arbetsgivarna. Andelen assistansberättigade som själva är arbetsgivare för sina assistenter är under 4 procent av alla assistansberättigade. Kommunerna ansvarar för cirka 55 procent som en jämförelse.

Effekter av regeländringar för egna arbetsgivare

Redan den första juli skärptes exempelvis reglerna kring hur assistansersättningen får användas och hur den inte får användas. Alla medel som inte används ska betalas tillbaka till Försäkringskassan, dvs inget får sparas eller periodiseras under längre tid än 6 månader. Efter lite betänketid så inser man att det får förödande konsekvenser för den som valt att vara egen arbetsgivare.

1. Bland de många utgiftsposter som en arbetsgivare har för sina anställda så kan det bli problem att betala eventuella rehabiliteringskostnader vid arbetsskada eller drogberoende.
   
2. I händelse av tvist med en assistent kan det vara nödvändigt att ha sparade medel för att kunna betala förliknings- eller uppsägningskostnader.
   
3. Antalet beviljade timmar ska dras ner med 20 %, målet är att varje assistansberättigad ska ha ett genomsnitt på 100 timmar assistans. Det innebär bland annat att det blir svårare att upprätthålla förväntat goda arbetsmiljövillkor i samband med exempelvis resor. Det kommer inte finnas tillräckligt med timmar till dubbel assistans om man inte blir beviljad tillfälligt utökad assistans. En assistent kommer få göra jobbet som fler skulle dela på och hjälpas åt med för att ingen olycka ska hända.

En egen arbetsgivare måste i dessa fall ta av privata pengar för att täcka dessa kostnader eller helt enkelt strunta i sitt arbetsgivaransvar. Det är självklart inte menat att det ska bli så här men politikerna har vägrat lyssna på våra varningar.

Funktionshindrade kommer leva på olika villkor

En annan konsekvens är att det kommer uppstå en klasskillnad inom assistansvärlden. Runt 3000 personer beräknas få den nya LSS-insatsen personlig service med boendestöd och de som kommer behålla den statliga formen av ordinarie assistans. Båda insatserna kan uppfattas som jämbördiga men LSS-insatserna skiljer sig en hel del åt. Rätten till personlig service med boendestöd bygger på hemtjänst och att man har ett maximalt behov av hjälp på högst 40 timmar per vecka. Det blir onekligen en kvalitetsskillnad gentemot ordinarie personlig assistans. Vi kommer löna sig att ha en betydande funktionsnedsättning och de med mildare nedsättning kommer få bita ihop för att få vardagen att fungera.

En indirekt konsekvens av alla nedskärningar och regeländringar blir att många assistenter kommer bli varslade om uppsägning. År 2006-2007 fanns det uppskattningsvis 60000-70000 personliga assistenter. En fjärdedel av dessa uppskattas vara anhöriga till brukaren. Det kommer leda till större arbetslöshet och sämre anställningsvillkor för en yrkesgrupp som redan nu har lägre möjligheter till ökade lönenivåer och bristande anställningsvillkor. De anhöriga kommer återigen, precis som innan LSS-reformens start 1994, att bli de vanligaste assistenterna. Vad facket anser om detta vet jag inte. De har varit väldigt tysta eller inte förstått vad som kommer hända deras medlemmar.

De regler som kanske skapar mest oro och obehag bland assistansberättigade i allmänhet men kanske mindre bland oss egna, gäller sjukhusvistelse och dödsfall. Vi som är egna arbetsgivare är de enda som beviljas assistans under en begränsad tid vid sjukhusvistelse. Det är självklart oroande i sig, att det bara gäller i fyra veckor men i jämförelse med hur andra brukare och yrkesgruppen assistenter i synnerhet har det, ja då klarar vi oss lindrigt undan. Målet är självklart att vi alla, oavsett hur vi väljer att anordna assistansen ska kunna ha vår assistans kvar i sex månader, under sjukhusvistelse och vid dödsfall. Vi har ett kollektivavtal att följa och självklart ska vi ha medel att fullfölja arbetsmarknadens regler.

Början på del 2 i utvecklingen av LSS har börjat

Några saker som är på positiva i dessa förändringstider är att många assistansberättigade, assistansanordnare och organisationer trots allt fokuserar sitt arbete på att undanvärja de värsta farhågorna. Bit för bit kommer vi se till att politikerna lägger LSS-pusslet rätt, på våra villkor.

En av våra bästa egenskaper är att kämpa bäst, när vi behöver det som mest.
Vi skulle aldrig haft LSS utan tidigare kamp och vi ska aldrig glömma att medborgarrörelser alltid vunnit, även om det kan ta tid ibland. Kom också ihåg att de bästa uppfinningarna föds ur situationer när de verkligen behövs som mest. Vi är inte färdiga än… det bästa har inte sett ljuset än! Keep on fighting!