IL 25 år Dokumentation - Tomas Lagerwall

Access Living Center i Chicago är ett av USAs främsta och mest välkända Independent Living center. Här kan man få hjälp att söka arbete, söka en bostad och få den anpassad, man kan få hjälp mot diskriminering och råd om hur man bäst åker mellan t.ex. sin bostad och en kyrka eller förening som man vill besöka eller till arbetsplatsen.

 

Chicagos Independent Living center driver också olika projekt till exempel för kvinnor med funktionsnedsättning eller personer med funktionsnedsättning från etniska minoriteter. Man vänder sig till personer med alla former av funktionsnedsättning: synskadade, döva och hörselskadade, personer med psykosociala funktionsnedsättningar och andra. Så här beskriver man sin verksamhet: “Access Living fosters the dignity, pride, and self-esteem of people with disabilities and enhances the options available to them so they may choose and maintain individualized and satisfying lifestyles. Access Living recognizes the innate rights, abilities, needs and diversity of people with disabilities, works toward their integration into community life and serves as an agent of social change.

 

Access Living arbetar från en modern fastighet i ett av Chicagos närförorter som invigdes 2007. En av flera faktorer som gör Chicagos Independent Living center så unikt är att man äger sin egen fastighet. Man lyckades samla in närmare 18 miljoner USD i form av donationer. Byggnaden är självklart ett mönster i tillgänglighet men också en ”grön” byggnad, dvs en miljövänlig byggnad. Tillgängligheten är nog generellt sätt bättre i USA, men Sverige ligger definitivt före USA vad gäller miljötänkande. Access Living vill bidra till ett större miljötänkande både i Chicago och inom handikapprörelsen. Man har fått en utmärkelse för kombinationen universal and green design.

 

I september hade jag förmånen att besöka Chicagocentret och blev mycket imponerad. Man får många besök och en vanlig fråga är: var bor personer med funktionsnedsättning eller kan vi få se några av bostäderna (rummen)? Begreppet Independent Living för fortfarande tankarna till boende och många tror än idag att personer med funktionsnedsättningar bor i speciella hus – i någon modern form av institutioner.

 

Samma reaktion har jag mött många gånger i olika länder, men var något förvånad över att höra detta i USA.

 

En av drivkrafterna bakom Chicagos Independent Living center är Marca Bristo, tidigare ordförande för USAs nationalla handikappråd och Rehabilitation Internationals (RI) Vice ordförande för Nordamerika. RI är en världsomspännande organisation för organisationer och i undantagsfall individer som arbetar inom handikappområdet; organisationer av och för personer med funktionsnedsättningar, universitet och högskolor, service providers och andra. RI har ett 1000 tal medlemsorganisationer i ett 100 tal länder runt om i världen. Ordförande är Anne Hawker från Nya Zeeland och generalsekreterare Venus Ilagan från Filippinerna. Huvudkontoret finns på Manhattan i New York – inte långt från Förenta Nationerna. RI har funnits sedan 1922 och spelat en viktig roll i många sammanhang. Mest känt är RI nog för att 1969 ha tagit fram den internationella handikappsymbolen.

 

Genom sin närhet till FN i New York kom RI att spela en viktig roll i förhandlingarna om en internationell konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. RI har haft hundratals möten med representanter för medlemsstaterna i FN, med FN tjänstemän och med företrädare för olika organisationer framförallt organisationer som representerar personer med olika funktionsnedsättningar.

 

RI har i flera sammanhang uppmärksammat Independent Living vid konferenser och i publikationer.

 

Independent living har spelat en av avgörande roll inte bara i USA utan i många andra delar av världen som i Australien och i Storbritannien. I USA finns en paraplyorganisation för Independent Living Centers - National Council on Independent Living (NCIL) vars motto är: Not just responding to change, but leading it! I fri översättning: Inte bara svara på eller vara med i förändringar, utan leda förändringarna.

 

Konventionen om rättigheter för personer med funktions-nedsättningar (CRPD) är nog det viktigaste som hänt för de 600 – 800 miljoner personer med funktionsnedsättningar runt om i världen. CRPD innebär paradigm skifte. CRPD fastslår att personer med funktionsnedsättningar har samma rättigheter som alla andra in samhället till utbildning, arbete, transporter, kultur mm. Sveriges riksdag beslutade den 13 november att Sverige ska acceptera - ”tillträda” - CRPD och nästa år kommer Sverige formellt att ackreditera konventionen i och med att man till FN överlämnar handlingar som klargör att Sverige nu tagit till sig konventionen och ser till att Sveriges lagar följer konventionen.

 

En av artiklarna i konventionen - nummer 19 - heter ”Living independently and being included in the community” och den första delen av texten säger:

 

”States Parties to the present Convention recognize the equal right of all persons with disabilities to live in the community, with choices equal to others, and shall take effective and appropriate measures to facilitate full enjoyment by persons with disabilities of this right and their full inclusion and participation in the community, including by ensuring that.”

 

Flera andra delar av texten i konventionen t.ex. artikel fyra stöder independent Living tanken. 

 

41 länder hade för några dagar sedan ratificerat konventionen och 25 tilläggsprotokollet. 136 länder har skrivit under konventionen och 79 tilläggsprotokollet

 

Att skriva under konventionen innebär att man har för avsikt att ratificera konventionen och att man förbinder sig att följa dess intentioner.

 

När en stat ratificierar konventionen förbinder man sig att se till att landets lagstiftning står i överensstämmelse med konventionstexten.

 

Tilläggsprotokollet ”det fakultativa protokollet” ger medborgare i länder som undertecknat protokollet rätten att vända sig till FNs expertkommittee när man uttömt alla möjligheter att få sin rätt tillgodosedd i kontakter med det egna landets myndigheter och domstolar.

 

En lista med länder som skrivit under eller ratificerat konventionen och tilläggsprotokollet finns på http://www.un.org/disabilities eller www.riglobal.org

 

På FNs hemsida finns översättningar av konventionen till ett antal språk, dock ännu inte till svenska. En preliminär översättning finns på Socialdepartementets hemsida http://www.regeringen.se

 

Under mina resor i syd - i länder med begränsade finansiella resurser - har jag haft många tillfällen att möte personer med olika funktionshinder och diskutera utbildning, arbete, hjälpmedel, rehabilitering och Indepent Living. Flera gånger har jag mötts av reaktioner: Independet Living - vad är det? Jag vill bo med min familj och mina vänner. Ni i västvärlden vill kanske bo själva. Vi här i Afrika vill leva och bo med våra familjer och vänner. Den reaktionen har jag mött i länder i Afrika såväl som i Asien och Latinamerika.

 

CBR - Community Based Rehabilitation – har av somliga setts som ett enklare alternativ för vad som kallar u-länder. CBR syftar till att stärka personers och närsamhällets egenmakt. Ett bra CBR program kan mycket väl fungera också i Sverige och skulle fylla ett viktigt behov.

 

I debatten framställs ibland CBR och Independent Living som två olika, motsatta angreppssätt och ideologier.

 

Min uppfattning är att CBR och Independent Living idag har mycket gemensamt. Både framhåller att man vill stärka individens makt (empower). Personer med funktionshinder ska ha samma rättigheter (och skyldigheter) som andra och kunna vara fullvärdiga medlemmar i sina familjer och närsamhällen.

 

Det pågår ett arbete med att se över och utveckla CBR, lett av WHO och det kommer att leda till att CBR och Independent Living kommer allt närmare varandra. Det faktum att vi nu har en rättighetskonvention har självklar spelat in.

 

Några menar att det är dags att ändra namn på CBR när vi nu har en rättighetsbaserad konvention. Andra menar att rehabilitering nu är viktigare än någonsin. Bra rehabilitering är en förutsättning för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva ett aktivt liv och ha samma rättigheter som andra. Detta skilda synsätt är inte primärt ett uttryck för olika uppfattning mellan vad professionella och brukare anser.

 

Den danska handikapprörelsen vände sig till Danmarks regering och sa: Vi är inte nöjda med hur rehabilitering bedrivs idag i Danmark. Vi vill se en förändring och vi vill vara med i processen. RI Danmark och några andra organisationer fick i uppdrag av regeringen att skriva en vitbok om hur man ville att rehabilitering ska bedrivas och har därigenom möjlighet att i grunden påverka och leda arbetet mot en ny och aktivare rehabilitering. Man har följt NCILs motto: Not just responding to change, but leading it!

 

De senaste veckorna har världen drabbats av en finansiell kris – förmodligen den värsta sedan 1930 – talet. Varje dag nås vi av besked om nya uppsägningar. 

 

En annan och minst lika allvarlig fråga är hotet mot vår miljö. Klimatet förändras och väderväxlingarna blir mer extrema. Glaciärerna smälter och man befarar att Golfströmmen kan komma att ändra kurs, vilket kan få förödande konsekvenser för oss i Sverige. Havsnivån kan komma att stiga vilket leder till att många områden i världen blir obeboeliga.

 

Potsdam i Polen blir om några veckor värd för en mycket viktig miljökonferens som kommer att följas av en ännu viktigare konferens när Sverige är ordförande inom EU hösten 2009.

 

Vi som arbetar inom handikappområdet bör ta dessa kriser på allvar. Det finns risk att vi får höra att: ”Nu har vi inte längre råd att satsa på personer med funktionshinder.” Vi måste vara beredda att bemöta dess argument. Och vi bör också ta miljöhoten på allvar och bidra till en bättre miljö. Vi kan arbeta för en bättre, tillgänglig kollektivtrafik som minskar behoven speciallösningar som färdtjänst. Vi kan kräva miljövänliga material i hjälpmedel och återvinning. Elektroniska hjälpmedel bör vara energisnåla, för att nämna några exempel.

 

Avslutningsvis skulle jag vilja gratulera den svenska Independent Living rörelsen till ett mycket framgångsrikt arbete under 25 år. Jag minns diskussioner när STIL skulle till att starta. Många var skeptiska. Adolf Ratzka och flera med honom trodde på iden, lanserade den och fick gehör. Ni visade att ni inte bara ville vara med om en förändring - ni ledde förändringen!