Transkription och översättning av seminarium med Bizchut

En del av förstudien för projektet Lagen som Verktyg i samarbete med Diskrimineringsmannen (DO).

1. Inledning

2. Film om Bizchut med transkriberad översättning

3. Presentation av Bizchut av Esther Sivan

4. Frågestund

Inledning

Paul Lappalainen, Senior expert/rådgivare DO:

- Vi [DO] behöver bli mer effektiva i vad vi gör och det civila samhället kommer att bli mer effektivt genom det här projektet.

Paul hälsar deltagarna i seminariet välkomna till DO:s lokaler och berättar att Diskrimineringsombudsmannen ser fram emot förstudien till Lagen som Verktyg och en möjlig verksamhet som följd av denna.

DO är oavsett sitt uppdrag en statlig myndighet. För att skapa förändringar i samhället så är det viktigt att det civila samhället deltar i arbetet. Den press på DO och andra samhällsaktörer som det civila samhället kan skapa har en avgörande roll för att förändringsarbete sker - och för att garantera samhällsförändringars hållbarhet.

Serieteckningen ”Does he take sugar?” [Använder han socker?] illustrerar poängen. 

I teckningen ställs frågan ”Använder han socker?” över huvudet på den tecknade figuren med funktionsnedsättning. Svaret är ”Nej det för han inte. Men han har en examen inriktad på juridik kring funktionshinder och kommer stämma arslet av dig om du inte pratar direkt med honom.”

Paul menar att serieteckningen illustrerar det som behövs för lagstiftning om jämlikhet och förbud mot diskriminering ska bli effektiv. DO:s uppdrag är att se till att lagstiftningen blir mer effektiv. Och det civila samhällets deltagande i processen är det enda sättet att göra lagstiftning riktigt effektiv.

Adolf, Ratzka, Co-director Independent Living Institute

Adolf hälsar deltagarna välkomna till det här seminariet som handlar om Bizchut – en av projekt Lagens om Verktygs förebilder. Independent Living Institute (ILI) beslutade att söka stöd för en förstudie till det tänkta projektet Lagen som Verktyg därför att ILI ser ett behov av att använda lagstiftning mer effektivt som ett verktyg för samhällsförändring. Historiskt är inte detta något som gjorts. Vi förlitar oss istället oftast på lobbying och policybeslut.

Utvecklingen när det gäller jämlikhet och anti-diskriminering inom funktionshinderområdet har varit långsam under de senaste decennierna i Sverige; i alla fall om vi jämför oss med t.ex. USA där anti-diskrimineringslagstiftningen ADA [Americans with Disabilities Act] existerar sedan 1990. Förändringarna ADA har medfört är märkbara, vilket ofta personer som besökt landet berättar om.

- Vi, svenskar kanske inte vill använda ett språkbruk som talar om att ”stämma arslet av folk” men vi vet att vi vill ha en förändring av samhället.

Susanne Berg, Co-director Independent Living Institute

Det projektstöd ILI har från Allmänna Arvsfonden gäller en förstudie som förhoppningsvis ska resultera i formulering av en ansökan om ett 3-års projekt och beviljande av medel till detta. Förstudien undersöker behoven av och möjligheterna att skapa en verksamhet som använder lagen som verktyg – där av projektnamnet.

Bakgrunden till projektet är att vi i Sverige ofta fokuserar enbart på de individuella förmånerna – ”sociala rättigheterna” – som verktyg. Det gäller kanske framför allt inom funktionshinderområdet.

- Funktionsnedsättningar ses oftast som något som ska kompenseras genom välfärdssystemet.

Lagen som verktyg fokuserar inte på gruppen funktionshindrade i vår egenskap som individer med funktionsnedsättningar utan i vår egenskap som medborgare.

Förstudien drivs av Independent Living Institute tillsammans med de medsökande organisationerna:
DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder; Personskadeförbundet RTP – rehabilitering, tillgänglighet och påverkan; STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige; Lika Unika; samt Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen. Diskrimineringsombudsmannen har förmedlat sitt stöd till projektet. Allmänna Arvsfonden finansierar förstudien.

Styrgruppen har beslutat att förstudiens fokus är på anti-diskrimineringslagstiftning och inte på de individuellt inriktade välfärdsrättigheterna. Mer om styrgruppens principbeslut kan läsas här http://lagen.independentliving.org/2012/01/styrgruppsmote-och-vissa-principbeslut/

[ pagebreak ]

Film om Bizchut

Esther Sivan startar med att visa en kort film. Du kan se den här

Filmen är på hebreiska med engelsk textning. Här följer en transkription till svenska:

Bizchut - Det Israeliska Människorättscentret för Personer med Funktionsnedsättningar
grundat av Organisationen för Medborgerliga rättigheter i Israel

Lior och Shani bor i Jerusalem. De har intellektuella funktionsnedsättningar och behov av assistans dygnet runt. Deras familj har alltid stöttat på dem och menar att de bör leva tillsammans med andra i samhället. Men myndigheterna tyckte annorlunda och skickade iväg dem till en sluten institution långt från samhällsgemenskapen och familjen.

Hani Levi – Lior and Shanis mamma berättar:

- Barn, som mina döttrar har helt enkelt inte rätt till bostäder i samhället. Det finns inte en chans i världen att någon lär känna dig om du bor tillsammans med upp till 150 barn och personal som hela tiden byts ut. Eftersom de inte kan kommunicera på vanligt sätt, måste jag som deras mamma begära det: vi vill leva som en del av någonting, vi vill leva som en del av samhällsgemenskapen, en del av vår familj.

- Och Bizchut sa återigen till mig att vad du vill ha för dina döttrar är legitimt att kräva, det är rätt och vi är villiga att kämpa för det. Så vi startade kampen.

Amanda Leighton- Bellichach (styrelseledamot, Bizchut):

- Bizchut grundades 1992 av Organisationen för Medborgerliga Rättigheter i Israel. Vår målsättning är att främja jämlika rättigheter för personer med alla sorters funktionsnedsättningar i alla livsområden och att garantera en plats för dem i samhällsgemenskapen grundad på jämlikhet och full delaktighet.

1996 - Shachar Botzer med flera vs. Maccabim- Reut lokalstyrelse

Bizchut lägger fram ett ärende till Israels Högsta Domstol som ombud för Shachar Botzer, en sjuårig pojke från Maccabim-Reut. Domstolens beslut, taget av justitierådet Aharon Barak, skapade rättspraxis som slog fast att varje elev med funktionsnedsättning har rätt till skolgång på lika villkor med sina kamrater och det innebär full tillgänglighet till alla delar av skolan.

Itamar Tutter- Yotams papa:

- Yotam är ett barn med funktionsnedsättning. Han använder rullstol. Han har gått i den allmänna skolan sedan första årskursen och går nu i klass åtta. Under skoltiden märkte vi, när klassen flyttades till våningar högre upp, att vi fick problem med tillgängligheten. Förra året installerades en hiss i skolan.

Professor Neta Ziv- Tel Aviv University:

- Högsta Domstolen deklarerade att Shachar och alla individer och barn med funktionsnedsättningar har rätt till värdighet och jämlikhet. Så vi behöver inte bära upp dem och tycka synd om dem. De kan förflytta sig på egen hand som alla andras. Domstolen deklarerade att i vår tid så är jämlikhet hela idén med inkludering.

Dalia Dorner- Pensionerat Justitieråd Högsta Domstolen:

- Principen om inkludering och rätt till utbildning förpliktigar oss till att göra det möjligt för barn med särskilda behov att få en utbildning som möjliggör för dem att utveckla hela sin potential och delta i samhällsgemenskapen.

1998

Tillsammans med Justititedepartmentet, tar Bizchut initiative till och lägger fram lagstiftningen Lika Rättigheter för Personer med Funktionsnedsättningar. Den här revolutionära lagstiftningen slår fast rätt till lika villkor för personer med funktionsnedsättningar till arbetsmarknaden, tillgänglig kollektivtrafik och inrättar en människorättskommission för personer med funktionsnedsättningar.

MK Dedi Zuker – Ledamot av Knesset [israeliska parlamentet], kommitté för grundlag, lagstiftning och rättsväsende.  

- Och vi säger till de med funktionshinder: ni är berättigade jämlikhet; och ni är berättigade att delta i alla livets områden som alla andra. Ni är berättigade, och vi kommer att göra det möjligt för er, att leva ett fullvärdigt liv i samhällsgemenskapen, som en del av era familjer, i arbetslivet och på fritiden. Vi är här för att riva ner och undanröja varje tecken på diskriminering.

Binyamin Netanyahu – Premiärminister:

- Jag är här för att ge besked o att regeringen och jag stödjer den föreslagna lagstiftningen. Avsikten är att skapa omständigheter så att de funktionshindrade i Israel till största möjligaste mån kan leva och fungera som alla andra medborgare. Detta är möjligt.

1999

Amanda Leighton- Bellichach (Bizchut styrelseledamot):

- Vi tillät oss inte någon paus efter lagstiftningens antagande. Vi upptäckte att, varje gång det sker politiska val vilket sker hela tiden här, så tvingades personer med funktionsnedsättningar att rösta i en viss bestämd vallokal även om det innebar arrangemang som tog timmar. Resultatet var att många avstod från att utöva sin rösträtt.

- Men vi gav inte upp!

Efter att Bizchut lagt fram ärendet gällande tillgänglighet till vallokalerna inför Högsta Domstolen kunde tusentals personer med funktionsnedsättningar utöva sin rösträtt vid val till Knesset [parlamentet] och premiärminister posten.

2005

Amanda Leighton- Bellichach (styrelseledamot Bizchut):

- 2005 fick vi igenom en banbrytande lagstiftning som möjliggör för personer med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar att höras av polis och vittna i domstol under förhållanden anpassade till deras behov.

Adv. Yehudit Leibeh- Tel Aviv Distriktsåklagarens kontor:

- Före Bizchuts insatser föll personer med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar lätt offer för sexuell, ekonomisk och fysisk exploatering. Oavsett allvarliga övergrepp var polisutredningar och domstolar stängda för dem. När offren tillhörde den här gruppen fanns inga möjligheter att genomföra en kvalificerad rättsprocess.

- Tack vare Bizchuts arbete med att göra rättsprocessen tillgänglig för offer med funktionsnedsättningar är det nu möjligt för oss att utreda, åtala och döma brottslingar i de här fallen.

Bizchuts hotline hanterar 2.400 gratis telefonsamtal per år på såväl hebreiska som arabiska.

Nasser Abu Kewick- Muamens pappa:

- Det tog lång tid innan vi fann den här specialinriktade förskolan. Utan Bizchut hade vi inte klarat det.

Steve Bloomberg:

- När jag ringde biljettkontoret två månader innan matchen sa de att det inte fans biljetter för personer i rullstol. Jag vände mig till Bizchut och de hjälpte mig att lösa problemet. Resultatet av Bizchuts synliga påtryckningar är att biljettkontoret tillhandahåller biljetter för rullstolsanvändare.

Nissim Eli:

- När Bizchut tog ärendet till domstol drog Socialdepartementet tillbaka sitt krav. Det är med glädje jag kan säga att Dorit i dag bor i sin lägenhet, är på jobbet, fungerar.

Dorit Eli:

- Jag arbetar på Aroma med att duka av borden och städa upp. Jag älskar min lägenhet. Jag älskar mitt jobb. Och jag älskar mina vänner.

Prof Eli Shamir, Ordförande i Otzma – det Nationella Familjeforumet för personer med psykiska funktionsnedsättningar:

- De finns tre väsentliga sakfrågor av högsta betydelse: en reform som ger varje israelisk medborgare samma socialförsäkringsrättighet för psykiska hälsoproblem som för fysiska; rehabilitering till personer med psykiska funktionsnedsättningar ute i samhället; och bekämpande av stigmatisering. I alla dessa sakfrågor har Bizchut konstant stått vid vår sida från början.

Amanda Leighton- Bellichach (styrelseledamot Bizchut):

- Vi strävar mot en stat som är tillgänglig för personer med alla sorters funktionsnedsättningar där de deltar i det dagliga livet och policyutvecklingen. Där de inte är isolerade i institutioner eller inlåsta på sjukhus utan en självklar del av samhällsgemenskapen. Där de är oberoende och självbestämmande. Där vårt samhälle gör allt i vår makt för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättningar att leva som andra.

Nissim Eli:

- Vi begär bara att våra barn ska ha det bra och för tillfället är det bra. Vi har ett lugnt liv tack vare Bizchut.

Hani Levi:

- Att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning innebär ett oavbrutet kämpande. Föräldrarna behöver också något som ger dem hopp. Bizchut ger mig hopp.

Amanda Leighton- Bellichach (styrelseldamot Bizchut):

- Du kan också delta i den samhällsförändring som sker här framför våra ögon så att vi alla kan leva värdiga liv och uppfylla våra drömmar.

[ pagebreak ]

Presentation av Bizchut av Esther Sivan

Esther Sivan, VD Bizchut

Ester tackar Adolf för inbjudan till seminariet och börjar med att berätta om Bizchut vilket är ett hebreiskt ord som betyder ”genom rättighet”. Bizchut är en israelisk människorättsorganisation för personer med funktionsnedsättningar rättigheter. I Israel är man den ledande organisationen inom sitt område.

Bizchut startade alltså för ungefär 20 år sedan, 1992 som en del av den israeliska medborgarrättsrörelsen. Vi är en organisation som arbetar för personer med funktionsnedsättningar inom alla livets områden. Vår målsättning är att främja jämlikhet för personer med alla sortera funktionsnedsättningar genom att möjliggöra självbestämmande och full delaktighet inom alla områden i samhällsgemenskapen.

För tillfället fokuserar vi på ett par väsentliga områden: utbildning med särskilt fokus på utbildning inom det allmänna utbildningssystemet; bostäder ute i samhället; tillgängliga samhällstjänster; personligt självbestämmande, jämlikhet och förbud mot diskriminering i allmänhet; arbete och rätt till rehabilitering. Det här är de sakfrågor vi arbetar med men för mig är det också viktigt att ni förstår de strategier vi använder, hur vi arbetar – och inte enbart vad vi gör.

Lagstiftning har en mycket viktig roll i den israeliska staten. Vi använder lagstiftning som ett verktyg för att fastställa statens skyldigheter till oss medborgare. Lagstiftning är extremt förpliktigande i Israel.

Bizchut är en betydelsefull aktör inom israelisk rättsbildning. En av de absolut viktigaste aktionerna vi har gjort är att driva igenom lagstiftningen om Lika Rättigheter för Personer med Funktionsnedsättningar, 1998.  Denna fungerar som en övergripande stadga vilken ger rätt till tillgänglighet till alla samhällsområden. Hittills finns det endast ett fåtal kapitel under denna: ett kapitel om arbete inklusive förbud att diskriminera inom arbetslivet; ett kapitel om tillgänglig kollektivtrafik; och ett tredje kapitel om funktionshinder i allmänhet som trädde i kraft 2005.

Det finns fortfarande mycket att göra vad det gäller tillgänglighet i Israel men tack vare lagen är det mycket tillgängligare nu än för 10 år sedan. Vi fortsätter att arbeta med att förbättra regleringen av tillgängligheten tillsammans med lagstiftare, med ledmöter i det israeliska parlamentet, Knesset och regeringen. En av huvudfrågorna just nu rör tillgänglighet till samhällstjänster. Det är en massiv sakfråga men vi har ett antal regler på plats och vår förhoppning är att när vi slutfört arbetet med att lagstifta kring dessa så kommer såväl den statliga som den privata sektorn att tvingas följa den övergripande stadgan.

Lagstiftningen om Lika Rättigheter för Personer med Funktionsnedsättningar etablerade också Kommissionen för Mänskliga Rättigheter för Personer med Funktionshinder i Israel. Kommissionen ansvarar för tillämpningen av lagstiftningen kring lika rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och handlägger individuella fall.

En annan viktig milstolpe för oss var tillgänglighet till vallokalerna. Rösträtten är en fundamental mänsklig rättighet. I dag har alla oavsett funktionsnedsättning rätt att rösta i Israel. Vi har också arbetet och fortsätter att arbeta hårt för rätt till utbildning. Elever med funktionsnedsättningar har rätt att gå i skolan inom det allmänna utbildningssystemet istället för att gå i särskolor eller särskilda klasser. Detta är också en budgetfråga: existerar det budgetmedel för att verkligen möjliggöra för de här eleverna att delta på lika villkor i den allmänna skolan.

Här har vi använt oss av två strategier: först att se till att det finns en lagstadgad rätt för eleverna att gå i den allmänna skolan; sedan genom att driva ett par fall till Högsta Domstolen för att skapa prejudikat att det måste avsättas budgetmedel för detta. Situationen är långt ifrån perfekt men regeringen har tillsatt en särskild kommitté för att se över frågan om budgetmedel.

Internationellt har vi varit föregångare när det gäller Konventionen för Mänskliga Rättigheter för Personer med Funktionsnedsättningar. Adolf och jag kommer just nu från en konferens i Wien om denna. Vårt projekt om tillgänglighet till rättssystemet är unikt och resulterade i lagstiftning. Såväl polisutredningar som domstolsförhandlingar är nu tillgängliga för personer med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar genom tillgång till utredare med specialkompetens. Resultatet hade stora konsekvenser i Israel och vi hade också stort inflytande i formuleringen av den artikeln i konventionen. Det här är en modell som andra länder lär av. Något man faktiskt kan vara stolt över som israel.

Rätten att bo och leva ute i samhällsgemenskapen är något vi arbetar med. Det är ännu inte en lagstadgad rätt trots att det är en livsviktig fråga för många. Vi är praktiskt taget den enda organisationen som arbetar för den här rätten och vi möter hårt motstånd från den israeliska regeringens socialdepartement. De ser annorlunda på frågan, framför allt när det gäller personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Av-institutionaliseringsrörelsen och socialdepartementet i Israel har milt sagt inte samma syn på frågan.

Vi existerar för att skapa samhällsförändringar så vårt arbete fokuserar på de områden där personer med funktionsnedsättningar saknar medborgerliga rättigheter. Vårt arbetssätt innebär att identifiera hindren och sedan använda de metoder som bäst passar för att ta bort dessa. Det kan ske genom policy – både genom att skapa nya policyer eller tillsammans med statliga myndigheter se till att existerande policyer förverkligas. Rättsliga åtgärder kan vara en konsekvens av detta. Ibland är rättsliga åtgärder det enda sättet för att förändra såväl policyer som skapa samhällsförändring. Det är egentligen den sista utvägen – men ibland är det det första vi gör. Det är så systemet fungerar. Och det är så vi har åstadkommit de flesta av våra framgångar; genom att stämma både staten och privata aktörer som diskriminerar och kränker personer med funktionsnedsättningars rättigheter.

Strategier kopplade till skapande av lagreformer och rättspraxis måste alltid sammankopplas med arbete ute i samhället. De juridiska experter som arbetar med lagstiftning och rättsfall gör det i personer med funktionsnedsättningars namn. Det är därför absolut nödvändigt att personer med funktionsnedsättningar, själva är involverade i processen. Om personer med funktionsnedsättningar inte vill stämma någon inför domstol eller inte vill slåss för sina rättigheter så gör vi det inte år dem. De måste vara delaktiga i processen.

En annan viktig strategi för organisationer som arbetar med att skapa samhällsförändring eller medvetenhet kring en sakfråga är att använda media för att förändra synsätt hos makthavare av alla slag. Vi använder oss av media för att föra fram vad vi arbetar med och för. Media är särkilt effektivt när det gäller att påverka makthavare i regeringen, riksdagen, domstolarna och andra. Media har större effekt än vänliga skrivelser för att få de här makthavarna att förstå; ibland större effekt än att stämma inför domstol.

Vår hotline förser individer med rådgivning och information. Ibland tar vi oss an enskilda fall som kommer genom den men vi tar oss an väldigt få fall. Vi åtar oss bara rättsfall som kan skapa samhällsförändring antingen genom att skapa viktiga prejudikat eller som har betydelse för en stor grupp personer. Vi väljer alltså våra rättsfall noga.

Rättigheter betyder inget om inte personer vet om att de finns. Det insåg vi när efterfrågan av information sköt i höjden. Lagstadgade rättigheter och hur de kan efterfrågas är inte alltid lätt att förstå så vi tillhandahåller nu. Information är särskilt viktig för den arabiska befolkningen i Israel eftersom de utsätts för dubbel eller trippel diskriminering.

Eftersom vi är en liten organisation med sammanlagt femton anställda är det viktigt att vi arbetar tillsammans över våra verksamhetsområden. Vårt kontor finns i Jerusalem men vi arbetar i hela Israel och Östra Jerusalem. Vi har våra särskilda verksamhetsområden och vår yrkeskompetens men vi samarbetar över gränserna hela tiden – ingen av oss står ensam.

Vi insåg efter ett tag att de flesta som ringde vår hotline var personer med rörelsehinder, synskador, hörselskador eller döva. Personer med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar använde den avsevärt mindre. För att ändra det har vi nu en del projekt riktade speciellt till de grupperna, t.ex. förbättra sjuk- och hälsovården och göra den tillgänglig för personer med alla sorters funktionsnedsättningar. När vi säger tillgänglighet till sjuk- och hälsovård menar vi inte först och främst fysisk tillgänglighet utan hur tjänsterna görs tillgängliga. Den här verksamheten är pedagogisk – vi utför träning och medvetandeutbildningar över hela Israel och i Östra Jerusalem. Det här är ett exempel på verksamhet där vi inte använder lagen som verktyg.

En av de viktiga sakfrågor vi just nu börjat arbeta med handlar om självständighet [autonomi]. Israel har en befolkning på ungefär 8 miljoner innevånare, cirka 20-21 procent av dem – 1,7 miljoner – har funktionsnedsättningar. Ungefär 40.000 personer med funktionsnedsättningar har en god man utsedd som övervakar och kontrollerar en stor del av deras personliga beslut. Bizchut vill förändra tankegången kring personlig autonomi och godmanskap. Vi har startat med en del föreläsningar men också med att driva ett antal fall i domstol. Vi kommer att förändra lagstiftningen kring detta – förhoppningsvis i samarbete med justitiedepartementet.

Våra målsättningar för 2012 har fokus på inkludering i samhället och av-institutionalisering: mer självständighet och oberoende [autonomi], mer independent living, rätt till arbete och lika villkor på arbetsmarknaden, rätt till rehabilitering i den öppna sjukvården, rätt till personlig assistans. Vi fokuserar också på de delar av befolkningen som står mer utanför samhället än andra: den palestinska befolkningen; personer med dubbeldiagnoser. Slutligen är ett mål för oss att studera ombudsmannainstitutionen för att analysera om det är något för oss.

[ pagebreak ]

Frågestund

Susanne Berg (ILI):

Anti-diskrimineringsbyråerna i Sverige har sedan 2009 rätt att representera individer och driva diskrimineringsfall i domstol. Hittills har de valt att inte göra detta utan att endast ge rådgivning. Bizchut tycks agera delvis annorlunda. Ni ger individer råd och hänvisar dem till andra instanser men ni åtar er också att driva en del rättsfall i domstol. Kan du beskriva varför ni gör det, hur ert arbetssätt skiljer sig från de svenska ADB och vilka konsekvenser det får?

Esther Sivan (BIZCHUT):

I Israel kommer individuella klagomål in till Kommissionen för Mänskliga Rättigheter för Personer med Funktionshinder på samma sätt som till oss. Vi arbetar dock olika. Kommissionen arbetar på en mycket individuella nivå. Om en person blivit diskriminerad vänder sig Kommissionen till arbetsgivaren, affärsägaren eller den som är skyldig till diskrimineringen och försöker få dem att ändra sig på frivillig väg. De fall som Kommissionen har tagit till domstol, under de tio år den funnits till, kan räknas på en eller två händers fingrar.

Vårt perspektiv är ett annat. Vi vill skapa förändring. Vi vill förändra policy, oavsett om vi och den klagande vinner eller förlorar det individuella rättsfallet. På så sätt slipper andra personer att bli diskriminerade på samma sätt. Så vi använder lagen som ett verktyg till att tillförsäkra en individ de rättigheter han har – vilket är det konventionella sättet att använda den – men också som ett verktyg för förändring, för politisk påverkan.  Vi uppvaktar regeringen och använder rättsfall för att visa vad som är fel och kräva att de genomför förändringar, skapa reformer. Genom workshoppar riktade till verksamheter som hotell, butiker, flygplatser, arbetsgivare etc förändrar vi attityder och beteende på en generell nivå. Våra erfarenheter är att rättsfallen tillsammans med media gör det möjligt för oss att påverka.

Paul Lappalainen (DO):

Jag vill bara poängtera det som nyss sades om att fokusera begränsade resurser på utbildning, träning och drivande av rättsfall, vilket faktiskt leder till samhällsförändringar när det gäller frågor om jämlikhet inte bara i Israel utan i andra länder. Jag kommer själv från USA där kampen för jämlikhet delvis har byggts på idén att det civila samhället sektorn och även statliga organ som Kommissionen för jämlikhet på arbetsmarknaden har tvingats inse att de måste prioritera sina resurser till rättsfall med stor påverkan; de som skapar samhällsförändringar eller åtminstone kan leda till sådana förändringar. Det innebär att man inte alltid kan fokusera på att var och en får rätt, även om det är frustrerande för enskilda individer. I det långa loppet är detta den enda strategin som faktiskt fungerar.

Det är intressant att Diskrimineringsombudsmannen nu också börjar inse detta eftersom det inte alltid varit självklart. Personer inom vår verksamhet inser att vi kan skapa jämlikhet istället för att endast förespråka det, vilket är en stor skillnad eftersom vi aldrig kommer att ha tillräckligt med resurser. Det är också viktigt att det civila samhället ser till att vi pressas genom en hälsosam konkurrens. Jag tror att det är det här systemet som i UK, Kanada och kanske Israel har sett till att politiker och makthavare arbetar så mycket intensivare och förstår frågorna bättre. Det är inte endast välvilliga myndighetspersoner som skapar jämlikhet.

Lars Nord (SRF):

Jag undrar om FN:s Konvention för Mänskliga Rättigheter för Personer med Funktionsnedsättningar har en roll i det israeliska rättssystemet? Om det inte är fallet, k0mmer den att ha det i framtiden. Ser Bizchut konventionen som ett verktyg som kan användas för att förbättra situationen för personer med funktionsnedsättningar i Israel?

Esther Sivan (BIZCHUT):

Israel undertecknade konventionen 2007 men har ännu inte ratificerat den. Bizchut är involverad i kampen för att få regeringen att ratificera konventionen och den kommer att bli ett verktyg för oss genom de standarder den sätter för rättigheter. Viss lagstiftning i Israel når i dag upp till konventionens standarder. Det finns dock annan lagstiftning som är långt ifrån konventionens standarder och vi ämnar använda den för att tvinga regering och riksdag till lagreformer som uppfyller konventionens krav.

Vi har faktiskt, tillsammans med justitiedepartementet och utrikesdepartementet, haft stort inflytande när det gäller formulering av vissa konventionsartiklar. Genom att få speciell status fick vi möjlighet till fungera som konsulterande organ. Frågan när det gäller internationella konventioner, som t.ex. FN-konventionen, är hur de förhåller sig till nationell lagstiftning. Är det endast en fin deklaration eller något som verkligen kan användas. Om vi verkligen kan förverkliga konventionens krav är en juridisk, sociologisk och ibland också filosofisk fråga. En fråga som jag inte har något svar på.

Adolf Ratzka (ILI):

Israel har en Kommission för Mänskliga Rättigheter för Personer med Funktionsnedsättningar, med utgångspunkt i Pauls kommentar om ”hälsosam konkurrens” undrar jag hur du ser det: Kommissionen är ett statligt organ med ett exklusivt mandat för en enda minoritetsgrupp – personer med funktionsnedsättningar – och Bizchut arbetar också med samma mandat. Konkurrerar ni?

Esther Sivan (BIZCHUT):

Kommissionen är ett direkt resultat av lagstiftningen för Lika Rättigheter för Personer med Funktionsnedsättningar. Bizchut var den drivande kraften bakom lagens tillkomst och vi menar att Kommissionen är bra för Israel. Det är bra för personer med funktionsnedsättningar och rätt att det finns ett statligt organ ansvarig för sakfrågorna. Så, ja vi vill ha en stark Kommission och jag menar att den konkurrens Bizchut utgör är en förutsättning för det.

Ett exempel på hur det fungerar gäller kollektivtrafiken: Trots att Israel har ett lagstadgat krav på tillgänglig kollektivtrafik köpte bussbolagen in ottillgängliga bussar. När Bizchut drog de stora bussbolagen inför rätta fick det också Kommissionen att agera för att skapa förändring inom området.

Så ibland arbetar vi parallellt, i konkurrens med varandra vilket fungerar för allas bästa. Vi vill ha en stark Kommission och de vill ha ett starkt civilt samhälle som kan skapa samhällsförändringar. Det ligger i vårt gemensamma intresse. Andra gånger kompletterar vi varandra. Kommissionen har bara mandat att agera på områden som täcks av lagstiftningen om lika villkor. Vi arbetar också med andra områden som t.ex. bostäder, rätten att leva i samhällsgemenskapen och independent living. Kommissionen kan inte genomdriva de här frågorna. Kommissionen kan inte heller stämma andra statliga myndigheter. Det kan däremot vi, så ibland samarbetar vi informellt med dem i bakgrunden. Bizchut har t.ex. stämt socialdepartementet – vilket Kommissionen inte kan göra. Kommissionen kan däremot utöva inflytande bakom scenen, på regeringen, vilket inte vi kan göra på samma sätt.

Ibland konkurrerar vi och ibland kompletterar vi varandra. Min åsikt är att konkurrens är bra. Det driver oss framåt, mot våra målsättningar.

Lars Trägårdh (Ersta Sköndal Högskola):

Som du kanske redan förstått, har vi i Sverige ingen tradition av att använda rättssystemet på det sätt ni gör i Israel. Jag anser att det finns tre problemområden och skulle vilja höra hur rättssystemet fungerar i Israel på dessa: Det första handlar om hur lagstiftningen är mer öppen och tillåter organisationer som Bizchut att fungera som sakägare eller ombud. Det andra problemområdet handlar om att garantera att det finns advokater med expertis kring diskrimineringsfall tillgängliga under längre perioder och på ett sätt som garanterar kontinuitet. Tillhandahåller Bizchut träning till advokater som specialiserar sig på det hör särskilda rättsområdet? Var finns de här advokaterna – för utan dem är detta ett mycket, mycket svårt jobb? Slutligen, varifrån kommer de ekonomiska resurserna som möjliggör för er att driva rättsfall? I Sverige innebär det stora ekonomiska risker att driva diskrimineringsärenden, vilket gör att vi inte kan eller sällan gör det. Vid en rättslig förlust måste man stå för såväl de egna kostnaderna som motpartens. Oavsett skillnader i nationella rättssystem så är det en dyr affär.

Esther Sivan (BIZCHUT):

Låt mig först beskriva det israeliska rättssystemet. När det gäller lagstiftning finns det en ganska öppen kommunikation med lagstiftaren: ledmöter i parlamentet [Knesset], regeringsorgan vilka båda kan lägga fram lagförslag. Det finns ett antal människorättsorganisationer som är mycket involverade i lagstiftningsprocessen. Det är en relativt öppen process där lagstiftare konsulterar oss och vi deltar i diskussioner och förhandlingar när reformer formuleras. Lagstiftaren är naturligtvis beslutsfattare men vi är väldigt väl sedda av dem. Prejudicerande rättsfall fungerar också som lagstiftning. De blir en fastställd standard.

Vi är en oberoende organisation så vår budget kommer från privata finansiärer och stiftelser. Vi tar inte emot statsbidrag. Det är, åtminstone i Israel, det sätt människorättsorganisationer behåller sitt oberoende. Vi vill inte vara fristående från staten så vi kan inte vara beroende av finansiering från den. Våra budgetmedel kommer från stora och små privata donationer. Vår organisation har därför en begränsad storlek, vi har inte råd med en stor organisation och lönerna hos oss är förhållandevis låga. Jurister från de bästa universiteten med goda betyg kan tjäna grova pengar inom den privata sektorn. Visst finns det en del jurister som drivs av ideologi, vill ägna sig åt sociala frågor, miljörätt, även kriminalrätt. Det är inte så sexigt att arbeta för organisationer som Bizchut, de tjänar inte så mycket pengar men de trivs med det jobb de gör.

Vi har också bra kontakt med några universitet och ibland praktiserar juridikstuderande hos oss. Det har som tur är inte varit svårt för oss att få tag i duktiga advokater som arbetar för oss, inte för att pengarna är bra utan för att det ger prestige. De lär genom erfarenhet från jobbet. Vi har 3-4 advokater anställda som upprätthåller kompetensen. Samtidigt tillhandahåller vi ibland träning till privata advokater som har intresse för vårt område. Vi håller också kurser för Advokatsamfundet och även för domare som önskar veta mer kring en del av de koncept vi utvecklar och inte endast vad lagen stadgar.

Det är möjligt att situationen i Israel är annorlunda. Domstolen kräver inga stora avgifter av den förlorande sidan när det gäller rättsfall som handlar om mänskliga rättigheter, berör marginaliserade grupper eller handlar om diskriminering. Vi avtalar också med våra klienter så att vi betalar en del av summan vi riskerar att förlora. Vi försöker dock att inte förlora och jag kan bara påminna mig ett fåtal gånger då vi har varit tvungna att betala. Då betalar vi. Det finns några donationsstiftelser som förstår att rättsprocesser är dyra och att det ibland har ett pris att driva dem.

Susanne Berg (ILI):

I er sista årsrapport läste jag att ni hade ungefär 2.300 samtal till er hotline men ni tog bara 11 rall till domstol. Jag antar att dessa rättsfall sköttes av era anställda advokater som får träning inom jobbet. Men ni ger också kurser, utbildning och träning till advokater och andra legala yrken utanför Bizchut. Om jag förstått det korrekt, så är det en indikation på att det finns ett specifikt perspektiv som krävs för expertis inom ert område, vilket är begränsat till frågor som rör personer med funktionsnedsättningar.

I Sverige finns en trend där alla diskrimineringsfall hanteras tillsammans, av samma organ. Det gäller Diskrimineringsombudsmannen och det är ett krav för att Diskrimineringsbyråerna ska få statlig finansiering. Vad är dina tankar kring detta?

Esther Sivan (BIZCHUT):

Det finns mycket att lära av verksamheter som arbetar med andra grupper än personer med funktionsnedsättningar. Det finns ett gemensamt språkbruk hos människorättsadvokater och advokater som handhar diskrimineringsärenden. Vi har en Kommission för Lika Villkor som hanterar alla diskrimineringsgrunder förutom funktionshinder eftersom vi har en särskild Kommission för Mänskliga Rättigheter för Personer med Funktionsnedsättning men de kan lära av varandra. Jag anser att det är bra att lära av varandras erfarenheter. Det finns vissa gemensamma frågor.

Jag tror att en särskild kommission som arbetar endast med funktionshinder samlar större expertis inom det området, vilket en kommission som har en bredare fokus inte alltid gör. Å ena sidan finns det behovet av särskild expertis, å andra sidan finns det fördelar med en kommission som kan täcka gemensamma frågor. Jag har ingen bestämd åsikt i det här fallet. 

Adolf Ratzka (ILI):

Vad är er relation till organisationer av personer med funktionsnedsättningar? Anser de att ni har något sorts mandat att tala för dem?

Esther Sivan (BIZCHUT):

I Israel finns det många funktionshinderorganisationer men det är endast ett fåtal som fokuserar på rättigheter och ser sig själva som påverkansorganisationer för samhällsförändring. I USA kom rörelsen av personer med funktionsnedsättningar, demonstrationerna först. Sedan kom lagstiftningen, ADA. I Israel var det historiska skeendet tvärtom, det var inga demonstrationer. Organisationen för krigsveteraner var väldigt stark och andra organisationer existerade knappast. Folk levde sina liv. När lagstiftningen antogs började en del organisationer inse att de hade ett ansvar att arbeta för medborgerliga rättigheter och samhällsförändring. Men många ser fortfarande inte sin roll så.

Vi samarbetar med olika organisationer, antingen i olika forum eller ad hoc, och de nog på oss som deras advokater eftersom vi har juridisk expertis och kan driva rättsfall. Nyligen drev vi ett rättsfall som ombud för en organisation och några barn som handlade om otillgängliga läromedel och prov. Just den här veckan har domstolen beslutat att alla läromedel mm måste vara tillgängliga för barn med synskador. Det här rättsfallet driv vi för en organisation som vi samarbetar med. De har inte den juridiska kompetensen. Vi arbetade tillsammans med rättsfallet och det är så vi arbetar med andra organisationer också.

Vi driver också en del projekt där vi samarbetar med organisationer, vanligtvis inte organisationer som tillhandahåller tjänster utan med föreningar, påverkansgrupper.